Under denna vecka har vi kunnat läsa många kvinnor berätta om sina egna upplevelser av sexuellt våld under hashtagen #metoo. 97% av det sexuella våldet i samhället utförs av män och kampanjen syftar till att medvetandegöra vidden av det strukturella våldet och våldtäktskulturen för att få män till att engagera sig i skapandet av en samtyckeskultur.

Mäns reaktioner på #metoo:

Typ 1 – Upplysningsmannen: Mina underbara manliga vänner som sprider så mycket visdom och kunskap till andra män genom att på olika sätt försöka förstå och förtydliga strukturer, normer och problem rörande sexism, kvinnoförtryck och våldtäktskultur. Ni försöker lyssna, lära, agera, förklara, förebilda och ta ansvar. Jag blev helt varm i hjärtat när jag läste några av era uppdateringar i veckan. Fantastiskt också med män som blir trött på andra män som kommer dragandes med “men inte alla män”. Tack som FAN för den! Ni höjer verkligen nivån på debatten. Så stolt över att känna er. Ni engagerar er och bildar er, för sedan vidare er kunskap och tar tydlig ställning och på så sätt förebygger ni både skadliga attityder och våld och skapar en tryggare, säkrare och bättre värld för oss alla.

Gemensamt för upplysningsmännen är att de ofta kommer från en uppväxt där mjuka värden på ett eller annat sätt varit i fokus, antingen genom en trygg familjesituation med goda förebilder eller genom att hålla på med någon karaktärsbyggande aktivitet (sport eller musik tex) som inspirerat till att jobba med att bygga identitet och goda värderingar. Många upplysningsmän har läst fler än 20 böcker i sitt liv och är inte obekanta med grundläggande samhällsvetenskapliga teorier. Många upplysningsmän har haft goda förutsättningar för att hänga med i skolan och vi kan även se ett mönster av studiestöd hemifrån. Många upplysningsmän har föräldrar som är antingen konstnärer, intellektuella, politiskt engagerade eller akademiker.

Upplysningsmän har generellt sett hög självkänsla och empati och inga större problem med att fungera i grupp med andra män. Är det någon man ska vända sig till när man blir utsatt för övergrepp så är det en upplysningsman. Är det någon man kan hoppas säger ifrån när någon drar ett kvinnoförnedrande skämt så är det en upplysningsman. Skillnaden mellan upplysningsmannen som vågar agera och den passiva tysta webermannen är i största grad inte en fråga om moral, utan en fråga om bildning och medvetenhet. Många upplysningsmän är åttiotalister och sjuttiotalister, många har en hög utbildningsnivå, god förståelse och intresse av samhällsproblem, ser på nyheterna och debattprogram och har en utvecklad förståelse av sökmotorn Google.

Typ 2 – Den tysta webermannen: Mina underbara manliga vänner som läser i tystnad, avvaktar, kliar sig i huvudet och funderar. Här har vi många sextiotalister och femtiotalister som enligt min forskning borde spendera mer tid vid bokhyllan och på att ta del av debatten och mindre tid på att sticka ner skallen i webergrillen och undvika att ta ställning. Ni sitter ofta på någon form av maktposition i samhället också (och med makt kommer ansvar) så er röst och ert engagemang behövs verkligen och kan påverka stort.

Ni står tysta och passiva alldeles för ofta och håller därför strukturerna vid liv om än omedvetet. Det är svårt att säga ifrån, svårt att lära sig nya saker, lätt att vara lat och titta på tv. Ibland kanske ni till och med själva drar ett nedvärderande skämt om kvinnor eller så säger ni kanske inte ifrån när någon annan gör det. Ni är inga onda varulvar, men ni har svårt att se er själva som en del av en förtryckande struktur. Att förstå samhällsstrukturer är svårt för oss alla och att förstå kvinnoförtryck om man är man är ännu svårare. Jag förstår er. Men det finns hopp för ni vill göra gott. Vissa av er har blivit mer medvetna sedan ni fick barn och ni har på känn att det är mycket mer ni kan göra men vet inte riktigt hur.

Dock vill jag understryka att jag ändå tror att tystnad och att följa debatten på avstånd kan vara ett bättre val än att hastigt ta sig högljudd ton i en debatt som faktiskt kräver otroligt stor kunskap, insikt och förståelse. Men nästa gång du står där med skallen i webergrillen, ta med dig ölen, sätt dig vid datorn och googla 10 min på feminism, våldtäktskultur, sexism, kvinnomisshandel statistik, vad betyder patriarkat? Kom igen! Vi behöver din röst och din MEDVETENHET när vi försöker stå upp för våra rättigheter, när vi blir tafsade på, när vi blir slagna, när vi blir våldtagna, när vi blir förminskade på arbetsplatsen och utsatta på krogen! DU behövs! DU kan hjälpa och förändra!

Typ 3 – Den grinande diamantmannen: Detta är typen som kommer med kommentaren “men inte alla män”. Typen som flyttar fokus och säger “Det är synd om män också. Kvinnor är också dumma och tafsar”. Den grinande diamantmannen har en offerkofta i guld och diamanter och likt en påfågel vill han flytta fokus från våldtäkt, kvinnomisshandel, mord och globalt kvinnoförtryck till att en liten diamant har lossnat från högerärmen på den guldiga offerkoftan. Det är så FRUKTANSVÄRT SYND om denna man därför flyttas fokus ständigt tillbaka till honom och hans självupplevda kriminalisering av män. Det är så han ser på saken. Han känner sig FRUKTANSVÄRT KRÄNKT. Stackars, stackars man. Allt i debatten om ett strukturellt våld mot kvinnor måste sättas på paus eftersom att han grinar och grinar för att diamanten lossnat från hans guldiga offerkofta. Denna man har inte ett lägre IQ än andra män, men generellt lägre samhällsvetenskaplig bildning och i debatten utgår han till största del från sina personliga upplevelser (av sitt upplevda “mansförtryck”) istället för att utgå från fakta. Han har en förmåga att haka upp sig på situationer då han själv känt sig förminskad/kränkt istället för att studera samhällsstrukturer och ta del av statistik och forskning.

Det finns till och med vissa grinande diamantmän (en subgrupp) som till och med förnekar patriarkatet och vill påstå att kvinnors misshandel och sexuella trakasserier av män är ett minst lika viktigt samhällsproblem i Sverige som det våld män utsätter kvinnor för. Gång på gång refererar han till män i offersituationer och kvinnors höga röster och protester gör att han känner starkt obehag och utsatthet. Detta är som sagt en subgrupp och inom denna grupp finner vi män som upplevt den största form av socialt utanförskap samt mobbing i barndomen, män som levt större delen av sitt liv med låg självkänsla och problem med sin egen mansroll. Huvudorsaken till det är i många fall en komplicerade relationer till mannens egen egen far vilket påverkat hela hans liv. Hela hans liv har han längtat efter sin fars kärlek och bekräftelse på att han duger som man. När människor i ett politiskt sammanhang därför kritiserar den grupp han tillhör och det har att göra med hans manlighet tar han det EXTREMT personligt. Han har aldrig riktigt känt att han duger som man och nu blir han helt plötsligt kritiserad av hundra tusentals röster. Smärtan som han upplever är direkt kopplad till avsaknaden av hans fars kärlek.

Detta leder oss in på att det mest avgörande draget för den grinande diamantmannen är hans egna uppväxt, självkänsla och relation till sig själv och andra människor. I denna grupp finner vi oftast män med brist på djupa relationer till kvinnor. Vi kan även se ett mönster av sen sexuell debut samt sexuell problematik hos dessa män samt att dessa män många gånger i sitt liv upplevt något form av utanförskap i samhället samt svårigheter med att fungera i grupp med andra män, därav bristen på förståelse för fenomenet och problematiken med “män i grupp”. Därav även bristen av förståelse för gruppsykologi och socialt samspel. Den grinande diamantmannen är i de allra flesta fall en form av outsider. Han har själv inte känt sig inkluderad, fått skörda frukten av grupptillhörighet som många andra män och vill därför inte ta något kollektivt ansvar. Han anser sig inte ha något med saken att göra. Han anser sig ENDAST bli anklagad. Ett offer för det extremt skadliga och utbredda “manshatet” som dagligen kränker honom och miljontals andra män på planen.

Alla dessa grinande diamantmän kan man säga av olika anledningar har bott under en sten i större delen av sitt liv, gömt sig, varit rädda, känt sig uteslutna av män och avvisade av kvinnor. Offerkoftan är deras främsta skydd och så här är det, inget annat än bomullshandskar och varma kramar fungerar. Först när den grinande diamantmannen börjat känna sig trygg finns det möjlighet att han öppnar sig för ny kunskap. Det gäller att förstå de psykologiska orsakerna till den grinande diamantmannens motvilja att förstå feminism och inte därför inte bli arg.

Utvecklande samtal, psykoterapi och ambitiösa studier av genusvetenskap och feminism kan i vissa fall öppna upp för nya insikter, men tråkigt nog förblir de grinande diamantmännen oförstående av feminism för resten av sina liv. Den grinande diamantmannen är ett offer av precis den machokultur som kritiseras, han kämpar dagligen med sig själv och sin mansroll, sin plats i världen och det är ett arbete som kräver nästan all hans energi. Han kämpar med sin egen syrgasmask i det störtande planet och kan därför inte hjälpa personen som sitter bredvid förutom om personen själv är en man i offersituation och då han därför kan identifiera sig och utveckla ett engagemang. Helikopterperspektiv och globala perspektiv är otroligt svårt för den grinande diamantmannen som sitter fast i sitt eget jag-perspektiv likt ett barn som fått för lite kärlek.

Bortsett från oförmågan att förstå feminism kan den grinande diamantmannen vara en både rolig, smart, fantastisk, talangfull och en högst ansvarstagande medmänniska. Jag känner flera grinande diamantmän och jag tycker om dom och kan beundra dom inom andra områden, trots att dom inte förstår min hjärtefråga. Kan man förstå dom kan man nå dom och kan man nå dom kan man påverka deras verklighetsuppfattning genom lugna avväpnande och utvecklande samtal och genom att presentera nya kunskapskällor och vägar till ökad förståelse.

Typ 4 – Den aggressiva hundmannen: Den aggressiva hundmannen gnäller inte – han skäller. Han är den typ som växt upp i machokultur och vill försvara sin maktposition genom att försöka imponera på andra män och förminska/kränka kvinnor. Han är ofta i en ledarposition i en grupp, men samtidigt mer rädd än den grinande diamantmannen, för han har mer makt och mer att förlora när det kommer till anseende och status. Det bottnar i samma brist på självkänsla, självkännedom och okunskap om världen. Den aggressiva hundmannen väljer att attackera/slå/förminska/kränka istället för att visa sina känslor och ett genuint intresse för andra människor. Många aggressiva hundar finner vi på mansdominerade arbetsplatser, inom näringslivet och i den kriminella världen. Vissa kränker endast verbalt, men vissa kränker fysiskt. Det är den aggressiva hundmannen som i betydligt större utsträckning än du andra grupperna skadar kvinnor och förstärker våldtäktskulturen, han är den största boven, men han är helt och hållet i behov av andra mäns brist på intresse och engagemang i våldet mot kvinnor. Han behöver att män accepterar, tittar bort och förblir okunniga och ointresserade av att stoppa de skadliga attityderna och våldet.

Den aggressiva hundmannen är mannen som mest av alla manstyper drar dom förnedrande skämten, det är han som uppmuntrar andra män att haka på hans sexistiska jargong, det är han som slår sig fram, är mest högljudd och tar mest plats på andra människors bekostnad. Det är han som drar ett kvinnoförnedrande skämt om en mans dotter när hon står vid spisen, folk på middagen garvar och pappan stoppar huvudet i webergrillen för han förstår inte hur kränkt och ledsen hans dotter blir. Det är den aggressiva hundmannen som kränker kvinnor samtidigt som han lever ett liv där det inte finns utrymme för hans egna känslor. Många gånger har den aggressiva hundmannen själv varit utsatt för mobbing eller våld i sin egen barndom och att slå tillbaka, ta för sig, gå på, aldrig visa sig svag är hans sätt att hantera sin egen smärta, brist på självkännedom och ta sig fram i livet. Vårt samhälle gynnar män som har ett aggressivt hundbeteende så många män fastnar här och upplever sig själva trivas och bli väldigt belönad av att vara hund.

Många gånger längtar den aggressiva hundmannen efter att känna mer kärlek, närhet, förståelse och kontakt med andra människor men att vara en machoman har blivit hans sätt att bli bekräftad, få repsekt och hur ska han helt plötsligt bara kunna ändra på sig? Alla förväntar ju sig att han ska skälla och bita. Hela spektrat från “boys will be boys”-grabbar, sexister till kvinnomisshandlare och våldtäktsmän finns här. Den aggressiva hundmannen är den största förtryckaren och en gång var han 3 år och hade inga planer i världen på att bli varken en mansgris, sexist eller våldtäksman. Den aggressiva hundmannen låste in mig i en källare och tafsade på mig.

De aggressiva hundmännen finns överallt i samhället och dom är i alla åldrar. Det är dom som tafsar på krogen, tafsar på arbetsplatser, tafsar i tunnelbanan, våldtar på festivaler, hemmafester och när man går hem i natten. Det är dom som kör över kvinnor på arbetsplatser och som slår mina vänner som är för rädda för att lämna. Jag vittnade mot en aggressiv hundman en gång när ingen annan vågade vittna. Han slog min kompis gul och blå, våldtog henne, jagade henne i hemmet, höll fast henne, kvävde henne och skrämde henne till sömns. Han sa att han kommer att döda henne om hon lämnar honom. Ingen av hans manliga vänner gjorde något. Jag kontaktade polisen, kvinnojouren och socialtjänsten samt samarbetade med en specialgrupp inom polisen medan de andra männen var på grillfest. Jag hoppas att han en dag inte slår ihjäl henne.

Men åter igen, inte alla aggressiva hundar är våldtäktsmän eller kvinnomisshandlare. Det är toppen på isberget/pyramiden men många beteenden/attityder kännetecknar ett aggressivt hundbeteende. Vi kan se det i bilden här nedan. Jag tror att många män (med någon form av självinsikt) kan minnas stunder då man själv varit lite av en aggressiv hund. Kanske dragit ett sexistiskt skämt och fått massa snubbar att garva åt det, kanske skickat en dickpic till en tjej som aldrig efterfrågat den, kanske inte lyssnat på första gången en tjej sa “nej” – kanske tjatat lite för att få sex, kanske tafsat, kanske hånat/förminskat, blivit sur och arg om en tjej avvisat, kanske försökt dra hem en tjej som var för full. Här kommer en bild för att förtydliga attityder och beteenden som vi finner i våldtäktskulturen – en kultur som har många yttringar.

Om man bara grillar med sin webergrill eller grinar över att det lossnat en diamant från sin offerkofta blir vi kvinnor ensamma i kampen och arbetet med att förändra en våldtäktskultur där vi i 97% av fallen är offer och där vi har en minimal makt. Visste du att 9 av 10 våldtäkter i Sverige aldrig ens blir utredda? Visste du att 700 våldtäkter begås varje vecka och att endast 3 av alla 700 våldtäktsmän blir dömda? Vi behöver modiga och upplysta män som kan motverka och montera ner dessa gamla ideal, förebilda genom att både visa att det finns andra sätt att vara man på och bli mer medvetna om hur man kan förändra attityder, beteenden och förändra samhället så att våra döttrar i framtiden slipper bli tafsade på genom hela sin uppväxt och våldtagna varenda gång det anordnas en större festival i Sverige. Vill behöver män som vill, kan och vågar vara med att förändra världen.

Vilken manstyp är du? Mest en eller kanske en blandning av flera?