Att hitta en man i Norrbotten är ungefär lika omöjligt som att hitta en korv i ett köpcenter i Ryssland 1990. Människor svälter ihjäl i kilometerlånga köer utanför mataffärerna, men väl inne i affärerna står hyllorna tomma. Välkommen till singellivet i Norrbotten!

Men först vill jag berätta att det kom upp en grej på jobbet i veckan när vi satt och fikade. Tydligen är det många som går omkring i fjällrävenbyxor i Piteå, på stan, i butiker, längst gågatan. Tydligen kryllar hela Piteå av skogsmullar i fjällrävenbyxor, va fan, något jag själv ALDRIG märkt, men min kollega har i alla fall noterat detta och stört sig på det till den grad att när hen själv hade på sig fjällrävenbyxor i veckan, på grund av ett utomhusevent med jobbet, så kunde hen knappt lämna arbetsplatsen för att gå till en butik tvärs över gatan – på grund av sin klädsel.

Fjällrävenbyxor är tydligen det nya foppatofflorna och när man av någon bisarr anledning har på sig något av dessa utdömda plagg så är gågatan i Piteå en BIG NO-GO ZONE. Inte en på nattetid verkar det vara ok att bära dessa plagg mellan Ronjas pizzeria och det märkliga vandrarhemmet som ingen bor på.

Ni vet hur man så gärna vill förstå nya människor, helst på jobbet, man vill hitta gemensamma nämnare och kunna nicka instämmande under fikarasten för att skapa en stämning baserad på någon form av gemenskap och samförstånd. Inte det lättaste om man som jag 99% av gångerna har en helt annan infallsvinkel på ämnet som alla verkar hålla med om.

Jag fick en vit stjärnpyjamas av min älskare. Ett set. En byxa och en tröja. Den var vit i november då vi knullade som mest, men redan i december hade den blivit noppig och missfärgad i tvätten. Trots det gick jag flera gånger i veckan och handlade i min supermysiga, missfärgade, noppiga stjärnpyjamas på ICA Gärdet, Sveriges dyraste ICA-butik i utkanten av Östermalm. För att verkligen känna mig 100% bekväm brukade jag toppa det med mina lila, en storlek för stora foppatofflor.

Vid ett annat tillfälle var jag med den här älskaren som var byggarbetare och lärde sig om feminism genom att läsa böcker. Jag hade en riktig deppardag och han kom och hämtade upp mig med sin bil. Han tog mig till ett hotell mitt på Östermalm och där klev jag in i min stjärnpyjamas och tillhörande foppatofflor. Vi satt under kristallkronorna och drack enorma mänger IPA, jag sparkade av mig foppatofflorna under bordet och lyssnade på honom när han pratade. Han lät så allvarlig och eftertänksam. Sexig. Jag tog ett mentalt foto. Sen sprang vi omkring utanför på Birger Jarlsgatan, det snöade och vi skrev fula ord i snön på bilarna på vägen till 7eleven för att köpa mer bärs. I restaurangen skrev vi ner mina problem på ett papper för att nå någon slags klarhet – men den största klarheten nådde jag när han tog upp mig på hotellrummet och knullade mig medan snön föll utanför. Han gjorde mycket för att göra mig glad. Vi var som i en svensk film den kvällen. 

En annan man som gjorde mycket för att göra mig glad var han från SVT. Jag ringde till honom i panik efter 3 veckor på Södermalm. “Hjäääälp! Jag går under! Vi måste till Östermalm nu!” Det ösregnade ute. Typ monsunregn. Men han kom och hämtade mig med sin cykel och han körde mig på sin pakethållare tvärs igenom stormen, till den bättre sidan av stan. Han hade på sig sin vanliga ryskinspirerade klädstil + slitna gympaskor (journalister…) och jag mjukisar och en rosa plastpresenning från Korea till regnjacka. In kliver vi på Hotel Diplomat så genomblöta att det rinner vatten ur våra skor och biladas fotavtryck i heltäckningsmattan när vi går fram till fönsterbordet. Där satt vi och åt räkmacka och drack vin och efter att jag blåst mig torr i handfönen på toa höll jag en 2 timmar lång monolog om Falun Gong. Sen drog vi till Sturehof och drack White Russian.

Ibland på jobbet måste man ändå låtsas lite för att behålla jobbfriden. För visst finns det ändå en charm med att springa omkring i ett ekorrhjul tills den dag då man dör. Vara en del av något minde, inte bara konstant zooma ut och glida omkring ensam i nåt slags parallellt universum. Ha ett sammanhang, fikaraster, AW på fredag, knulla på lördag, sova på söndag och sen börja om med hela karusellen på måndag igen tills den dagen då det är dags att välja färg på kistan.

Så trots att jag vill vara den där fria ekorren i urtvättad stjärnpyjamas, som hoppar ombord på ett fartyg och seglar jorden runt, så måste jag ändå säga att jag kommer att sakna jobbet. Mest av allt kommer jag att sakna hur mitt skrivbord varit lite av en mottagning. Där har många slagit sig ner under dessa veckor för att berätta om sina liv, drömmar och hemligheter. Tuggat luft, dragit kassa skämt och tränat alldeles för tidigt på morgonen har vi gjort också, men det är dessa samtal som jag kommer sakna allra mest. För hur kul det än må vara med citrixlösningar och crossfit, är ändå att lära känna människor min största passion.

Men för att återgå till min sexhelg och situationen i Ryssland under 90-talet. Det här kan bli lite ointressant om du inte är så mycket för historia, men hang in there, för det behövs som underlag och metafor för att kunna förstå helheten av det kommande sexuella inhållet.

Problemet med återuppbyggandet av Rysslands ekonomi efter Sovjets fall var att något bistånd från väst aldrig kom. En grupp ryska och amerikanska topakademiker vid Harvard University arbetade med att ta reda på hur väst kunde stötta Ryssland på vägen till demokrati och marknadsekonomi och därmed förhindra framväxten av en ny auktoritär regim. Gruppen föreslog bistånd från väst på 100 miljarder dollar på 5 år, men något bistånd från väst kom aldrig.

Detta är en liten parentes, men om du känner till Norrstand i Piteå kan du gå dit någon kväll och se hur misslyckad upplysningen längst promenadstigen är. Genom att lysa upp vägen framför dig med sin mobilkamera teleporteras du från Kvarngatans fina villor rakt in Pyongyang nattetid, för när Sovjet föll, då blev den forna satellitstaten Nordkorea kolsvart. Jag tror dom släkt ner sträckan för att inkludera oss alla i ett socialt experiment.

Men tillbaka till Ryssland, för trots att inget bistånd från väst kom genomfördes de ekonomiska reformerna med Jeltsin och premiärminister Jegor Gajdar i spetsen. Gajdar drog ihop ett gäng västerländska ekonomer och placerade ut dom i en stuga i skogen utanför Moskva, gav dom 2 månader på sig att skriva planen för Rysslands nya marknadsekonomi.

I gänget ingick band annat den amerikanska ekonomen Jeffery Sachs som blev Gajdars rådgivare, svensken Anders Åslund, amerikanen David Lipton samt den ryska finansmannen/oligarken Peter Aven. De unga männen jobbade dygnet runt och med Sachs stora hopp om bistånd från väst och Jeltsins önskan om att införa kapitalism till varje pris, implementerades så småningom deras chockartade reformprogram och priserna släpptes fria.

Inom några månader svämmade hyllorna i köpcentrarna över med korv. Det enda problemet var att ingen hade råd att köpa dom. Inflationen ökade från 12% till 2600%. Katastrofen var ett faktum.

Dom oköpbara och därför oätbara korvarna är alltså en metafor för alla upptagna och gifta män i Norrbotten. Singellivet i Norrbotten är likt ett timslångt köande i ett ruggit och 40-gradigt kallt Moskva och när du äntligen får komma in i ett uppvärmt köpcentrum för att omges av hundratals korvar, svämmar dina känslor över för du för första gången på år får hopp om att överleva – tills du tittar på prislappen och inser att korvarna är så pass dyra att du mest troligt kommer frysa ihjäl i en kö till soppkök ute på gatan inom loppet av några veckor. Lik hittas dödade av kriminella gäng lite här och var och man bygger skålar av upp-och-nervända petflaskor som fylls med soppa gjord på 95% vatten. Detta är singellivet i Norrbotten!

Och den här nästa del är viktig att förstå eftersom jag har en teori om att swingersklubben i Piteå är en kraft som förtrycker det naturliga sexuella samspelet i vår region. Dom liksom roffar åt sig av alla möjligheter precis som en väldigt liten grupp människor i Ryssland roffade åt sig av hela landets rikedomar, resurser och råvaror under privatiseringen på 90-talet. Hur långt sträcker sig deras sexkrets kan man undra. Kanske ända till Gällivare?

Så här gick det till när oligarkerna tog makten i Ryssland under privatiseringen:

Anatolij Tjubajs blev utsedd till privatiseringsminister och skulle ansvara för utförsäljningen av statens egendomar – alltså ta ett kommunistiskt land på 144 miljoner människor och över en natt införa kapitalism och privat ägande. Och det var mitt i denna chockterapi som den amerikanska bankiren Boris Jordan gjorde sin storslagna entré.

Boris Jordans från New Jersey hade förfäder som ingått i den ryska tsarens hov och när Sovjet föll var han en av de första att öppna Moskvakontor för en västerländsk bank i Ryssland. När privatiseringen drog igång började bankerna slåss om uppdraget, men Boris Jordans bank erbjöd sig att göra hela jobbet gratis. Rätt så svårt att överträffa.

Boris Jordan i roll i sin roll som statlig rådgivare tog fram ett system som gick ut på att all egendom som tidigare ägts av staten nu skulle tilldelas Ryssland invånare genom kuponger som sedan skulle gå att bytas mot aktier. 144 miljoner kuponger trycktes upp, några få minuter lades på att förklara för befolkningen vad papperslapparna var till för och BAAM Boris Jordan säger upp sig.

Men redan nästa dag började Boris Jordan (nu endast som bankir) köpa upp så många kuponger som han möjligt kunde. Han satte upp stånd på både gator och i fabriker och han anställde 300 studenter som jobbade för att köpa upp värdekupongerna åt honom. Sen sålde han dom till investerare både i Ryssland och runt om i världen samtidigt som han assisterar dom vid auktionerna. Han kunde ju auktionsreglerna eftersom han själv skrivit dom. 

Några få män i Ryssland blir under den här tiden extremt rika. En annan som lyckades blir väldigt rik var Boris Jordans kompanjon oligarken Vladimir Potanin som tillsammans med Jordan tog fram den kontroversiella “loans for shares”-programmet. 1995 var Ryssland bankrutt och kunde inte längre betala ut varken löner eller pensioner. Dom enda som hade pengar i Ryssland 1995 var oligarkerna som gjort sig rika på att, genom sina kontakter med makten, köpa 1 ton olja i Ryssland för 1 dollar för att senare sälja samma ton olja utomlands för 100 dollar.

Så för att rädda ekonomin gav sig den ryska staten i kast med det riskfyllda programmet som gick ut på att staten skulle få lån av oligarkerna genom att auktionera ut råvaruindustrin. Saten fick ut pengar att betala löner och pensioner med och när staten sedan inte lyckades betala tillbaka lånen tillföll andelarna i bolagen till bankerna och de privata aktörerna dvs oligarkerna.

Det var på detta sätt Ryssland blev ett av världens mest ojämlika länder. Oligarkerna flög jetplan, resten överlevde på vattensoppan i dom upp-och-nervända petflaskorna.

Ser ni likheten? Den är tydligare än illuminatitriangeln på dollarsedeln! Swingersklubben ligger hemma och gottar sig i ett överflöd av sex medan vi vanliga människor svälter ihjäl i köer till soppköken ute på dom likfyllda gatorna. Det är dags att vakna upp, ifrågasätta, ta tillbaka utbudet och reglera marknaden!   

Tiotusentals ryssar demonstrerar på 75-årsdagen av revolutionen med kraven på Jeltsins avgång och ett återupprättande av Sovjetunionen. Alexander Rutskoi blir utsedd till ny president men då bombar Jeltsin regeringsbyggnaden och 123 personer dör. Jeltsin tar tillbaka makten.

1995 har folket fått nog av det västerländska reformspektaklet och det kommunistiska partiet det största partiet med Gennadij Ziuganov som ledare. Oligarkerna börjar känna sig hotade.

I februari 1996 samlades världens ledare och ekonomiska elit på world economic forum i Davos. Boris Jordan, Tjubajs och oligarkerna var där. Fram tills nu hade oligarkerna stridit mot varandra men inför hotet av kommunisterna insåg man att man hade allt att vinna på att sluta fred. Tjubajs och oligarkerna möts i en svit och under mötet så beslöt sig nyckelpersoner och affärsmän att göra allt för att öka Jeltsins popularitet.

Genom att utnyttja media som oligarkerna ägde och satsa allt på att svartmåla Ziuganov lyckas oligarkerna under några månader öka Jeltsins popularitet från 8% till 54%. Jeltsin behåller makten. Igen. Fortsatte alltså styra världens största land – på fyllan.

Det är inte som att jag vill gå med i den här sexklubben (jag har däremot en kompis som är intresserad) men min poäng är att den här klubben, likt oligarkerna i Ryssland på 90-talet, stör den naturliga sexuella balansen i en stad genom att plocka upp alla de intressanta personerna och avlägsna dom från Tinder och krogen så att allt som blir kvar för oss vanliga svältande människor gatan är de oköpbara korvarna inne på köpcentren eller vattensoppan på gatan (dom som står och hänger utanför Kalles 03.00 och väntar på årets jackpot). 

Du hör ju själv – Situationen i Norrbotten är ohållbar. Den oligarkiska sexklubben har tagit makten, lagt beslag på alla resurser, korv finns det – men endast oköpbar korv inne på köpcentren som ingen har råd med. Varför inte ta all den här oköpbara korven, vakuumförpacka den och skicka den till Nordkorea? Vad bidrar gifta män egentligen med i samhället?

Så efter tsarvälde och träldom, revolution, kommunism, Stalins folkmord, KGB’s terror och 90-talets ekonomiska katastrof och svält. Du förstår ju själv att det bara finns en lösning. En lösning på fem bokstäver. _ _ _ _ _.

Här kommer alla anledningar till varför jag inte kunde ligga på min sexhelg i Luleå:

  1. Han åt pizza: Putin skulle aldrig äta pizza. Putin tränar varje dag och efter hans träningspass så simmar han. Detta är hans dagliga rutin. Sedan äter han ordentlig mat och håller sig i form. Putin har sin träningsbakgrund i judon och han har även under senare år börjar spela hockey. Putin skulle aldrig gå på en dejt och käka en stor fet, flottig, onyttig pizza.
  1. Han hade en tröja: Putin skulle aldrig gå på en middag av ett finare slag utan en kostym eller åtminstone en skjorta. Putin skulle aldrig komma till en middag i gammal bomullströja. Sportkläder och fjällrävenbyxor i all ära, men vill du gå på dejt och sen knulla med mig får du åtminstone sätta på dig en skjorta. Själv står man ju i flera timmar och rakar stjärten, målar naglarna och fräter sönder huden på skallen med plattången. Ansträng dig! En gång gick jag på en dejt med en man på Södermalm. Han hade en stickad tröja på sig full i katthår. Han hade även en virkad mössa på sig under vilket hans otvättade hår gömde sig. Ett fasansfullt minne.
  1. Inte narcissistisk: Putin skulle aldrig prata om sina brister. Dina brister och tvivel som man kan du hålla för dig själv. “I Ryssland lever homosexuella i harmoni och homosexuella får utmärkelser av staten och presterar bra i sina jobb” säger Putin och ler. Oliver Stone backar i sin intervju och mer får vi inte veta. Fokusera på dina styrkor, inte på dina svagheter. Ska du leda en nation på 144 miljoner människor får du inte tvivla, i alla fall inte de första timmarna.
  1. Inte galen blick: Putin har alltid en galen blick. Typ som laser. Man blir liksom stressad när man får sånna ögon på sig. Det blir en spänning i rummet. Man känner sig iakttagen av KGB. En normal blick räcker inte långt efter 10 år av svält och ekonomiskt kaos. Skaffa en galen blick eller satsa på att gå hem i en fjuttig satellitstat som Nordkorea.
  1. Bara pilot: Putin kan ju precis som Kim Jong-un flyga flygplan. Det verkar ju alla män kunna nu för tiden. Men Putin kan även köra ubåt. Han gillar maskiner under vatten, han är bra på att köra bil och prata samtidigt och han är väldigt sexig när han rider. Det gäller att behärska många olika slags metoder för att ta sig fram. Putin kan manövrera alla fordon.
  1. För intellektuell: Putin kan många saker om världen, men när han talar till det ryska folket vinner deras genom att prata om sånt dom kan relatera till. Putin skulle aldrig börja prata om saker som det ryska folket inte kan förstå för då finns det ju en väldigt stor chans att dom blir avundsjuka och tycker att han är smartare än dom. Hur fan kunde han ha hört general MacArthurs tal från Filippinerna? Hur fan kunde han känna till den kinesiska statens organstölder av Falun Gong? Det gör typ 0,0001% av Sveriges befolkning. Nu är det inte som att jag har någon slags ensamrätt på general MacArthur eller Falun Gong, men det är ändå mina ämnen så lite kan man väl ändå få skina. Orka att nån kan mer om allt. Putin skulle ha intagit lite mer av en åskådarroll precis som när Oliver Stone slår på DVDn med Stanley Kubricks Dr Strangelove från 1964.
  1. Trevlig mot pöbeln: Putin framstår alltid som den charmör han är med folk som betyder något, däremot människor som bara står och hänger i rökruta på Olearys i Luleå – varför ödsla sin tid på dom? Och är det så att i Norrbotten tycker man per automatik att det är exotiskt med någon som pratar engelska? Eller är det hockeyn som spökar? Män och hockey… Vad är mest intressant, NHL eller min fitta? Det är bara att välja. Putin hade aldrig tappat fokus.
  1. För flexibel: Putin skulle aldrig låta någon i hans sällskap fatta alla besluten. Det är klart man vill få sina önskningar uppfyllda, men tänk på Putin skulle ställa sig inför hela ryska befolkningen i live-TV och bara fråga “Vad vill ni?”, “Vad blir nästa steg?”, “För mig spelar det ingen roll, bestäm ni”. Ett globalt kaos skulle bryta ut och imperiet Ryssland skulle falla i tusen bitar på en dag. Precis samma sak händer när jag får för mycket frihet. 144 miljoner röster i mitt huvud börjar skrika och alla mina olika personligheter börjar demonstrera för yttrandefrihet.
  1. Ointresserad av träning: Putin älskar träning. Putin förstår hur viktig träning är för psyket och han ser bra ut i sin kostym. Själv ska man kliva upp mitt i natten för att fara och träna crossfit med jobbet, banta och plåga sig själv med pulverdieter, gråta av trötthet när man kommer hem från jobbet, ta på sig en trasig regnjacka för att ge sig ut i ösregnet i över en timme. Och så träffar man helt plötsligt någon som inte ens försöker! Det var därför jag blev så arg när han åt piazza och sa att han inte hade tid att träna. Själv satt jag där med så mycket träningsverk att jag knappt kunde resa mig upp för att gå på toaletten. Det hade aldrig hänt med Putin.
  1. Gratis korv äts ej: Putin var den som fick oligarkerna att lämna ifrån sig sin politiska makt. Vissa fick fly utomlands och en hamnade i finkan i 10 år, men alla andra gav ifrån sig sin makt. Förstår ni vilken stor uppoffring – men så är det, man får aldrig något gratis av Putin och detta är en mans absolut viktigaste förlåtelser: Ingen vill ha en gratis korv. En gratis korv är lika med ingen korv alls. Då står man hellre i kön till vattensoppan på gatan. Det man vill ha är en dyr, svårköpt kvalitétskorv – dvs en korv man måste anstränga sig för. Man måste alltid känna att man går hem med Jokkmokkskroven, den som är dubbelt så dyr som alla andra korvar. Aldrig ska man känna att man går hem med gratiskorven. Så kom ihåg det nu alla män, du är en Jokkmokkskrov – hur kåt du än är får du aldrig visa att du är den tillgängliga lilla gratiskorven, du är alltid den dyra, svårköpta stora Jokkmokkskorven. Utmaningen ligger i att hitta mellanläget mellan gratiskorven och den dyra oköpbara korven – där emellan finner du Jokkmokkskorven = drömkorven. It’s a game. Learn the rules or fuck off. 

Så vad har vi lärt oss av allt detta?

  1. Håll dig borta från Norrbotten och du inte sitter fast här.
  2. Vi som bor här: Vi måste stoppa den oligarkiska sexsekten!
  3. Se Oliver Stones kommunistintervju med Putin.
  4. Fjällrävenbyxor eller inte? Who gives a shit!? 
  5. Ge mig en Jokkmokkskorv eller en man som Putin (se video)