On The Street of Dreams

Mina drömmar, mina tankar, mina äventyr, mina hemligheter

Jag kom in på journalistutbildningen trots att jag är ett konstufo

“Ja, inte har jag då kommit hit för att fotografera några blommor” säger jag på infoträffen på Tollare Folkhögskola när vi får veta att hälften av all undervisning kommer att handla om teknik och då tex fotografering. “Och inte har jag då tänk hamna på nån reaktion för lokalbladet i Jönköping för att skriva om renoveringen av det mögliga badhuset eller nedläggningen av pensionärsbingon. Nä, då städar jag hellre toaletter”. Varför har jag sökt den här utbildningen och än värre kommit in på den kan man ju faktiskt undra.

Jag kom i en über för 600 kr från stan som soldaten betalade. Kanske borde jag ha tagit bussen som normala människor, men jag är ingen bussmänniska. Hade dock hoppats på att lyckas hålla valet av transfer hemligt, men då är det ju en förutsättning att man kan ljuga när folk frågar.

Jag kliver in i den gamla herrgården och träffar de två lärarna som håller i informationsträffen. Vi går igenom både upplägg för året och hur ett vanligt veckoschema kan se ut.

Lektioner 08-30-15.00 prick varje dag och vid mer än 10% frånvaro blir man rapporterad till CSN. Detta stränga upplägg gör ju ett bipolär konstnärsufo som jag både tveksam och nervös och när det kommer fram att en av lärarna inte haft en sjukdag på fyra år tittar jag ut genom fönstret och känner “detta kan ju bli lite av en hundgård”.

Dessutom kommer att vara tvungen att fira jul i Nordkorea eftersom jag behöver minst två veckor för min reportageresa. Vem vet, kanske kommer Nordkorea kännas som en befrielse. Kanske kommer jag bli en av dessa världsfrånvända diktatstöttande människor i väst, dom som inte upptäckt Google än. 

Jag har tänkt att jag ska börja göra lite Nordkorea-prepp på FB-live. Jag kan ta med er i mina förberedelser och redan nu komma igång med äventyret. Jag har ju faktiskt trots allt redan blivit inbjuden till ett musikuniversitet i Pyongyang.

I liven tänker jag att jag snackar och berättar om Nordkorea och olika människoöden jag tagit del av, ni får ställa frågor och jag kan även passa på att dra igång en insamling. Nog är det ju bättre att satsa på att hjälpa mig att rapportera från Nordkorea än att till exempel stötta den hatrapande gaphalsen Lamotte.

Efter infoträffen blir jag intervjuad. Det är då jag kläcker ur mig det där med “då jobbar jag hellre som städare”. Men allvarligt, varför sträva tillbaka till det förflutna och journalistdrömmen folk hade på 60-talet “Jobba på lokalblaskan i Allingsås eller Jönköping”. Nä, då känns ju både världen och den digitala nutiden mer intressant och passande för ett konstufo som jag.

“Utbilda dig hellre till astronaut!” har mina journalistvänner sagt när jag tidigare nämt mina radikala planer på ett journalistspår. Det finns en stor pessimism i journalistyrket vilket min blivande lärare bekräftade då han sa att man till och med för 20 år sedan menade att det inte fanns några journalistjobb. Samtidigt, vad spelar det för roll för mig om lokalblaskan i Allingsås anställer, jag ska ju ändå till Nordkorea och frilansa in i evigheten och nästa liv.

Om en och en halv vecka flyttar jag till Stockholm. Jag kommer att bo på skolans internat i Tollare utanför Nacka. Där råder det dessutom totalt alkoholförbud. Kanske läge att börja röka vattenpipa?

Jag känner trots nervositet för det strikta upplägget och en osäkerhet kring var de alkoholfria vinerna finns på Systembolaget, en stor förväntan och ett hopp om att den här utbildningen och flytten till Stockholm kan vara en början på en ny era.

Ut med champagne och ostron och in med illaluktande secondhandkläder och kommunistfalafel!

 

Stöd min blogg och Nordkorearesa

Swish 0702592670

(Märk inbetalningen “Nordkorea”)

Var är Putin ropar Gudrun Schyman på Pite Havsbad

Gudrun Schyman pekar ut över horisonten och vi spanar efter ryssen på Pite Havsbad. Framför henne på terrassen sitter 15 åhörare och nere på stranden syns en och annan turist till. Det annonserade valfikat bjöd inte på några kanelbullar, men på ett tal som var glasklart, eller?

Feministiskt initiativs valfilm “Klart vi kan” som pulicerades i mars inför valet beskriver med skånsk röst “När jag ser vår framtid i kökslampans sken känns svaret enkelt”, men får mig att känna av Sveriges framtid är allt annat än en enkel. Filmen känns flummig, akademisk och exkluderade och jag tar mig därför till Pite Havsbad för att försöka skapa mig en tydligare bild av Fi’s politik.

https://www.youtube.com/watch?v=UwucU14_UdA

Oorganiserat möte

Först och främst, om jag hade varit arrangör, hade jag inte placerat mötet ute bland fiskmåsar och tyska turister på Pite Havsbad en mil utanför centrum, utan mitt i myllret av tusentals människor i stan, som i veckan befinner sig i Piteå i samband med Stora Nolia, där för övrigt de andra politiska partierna bjuder in till valmöten under veckan.

Jag promenerar innan mötet mot terassen på Pite Havsbad, men allt jag ser är en tom scen och tomma stolar. Jag ser inga skyltar eller människor förutom några få badande turister, därför går jag tillbaka till huvudentrén och får veta att det faktiskt är på terassen som eventet hålls till. När jag tillslut kommer fram 15 minuter sen sitter det några få människor utspridda på terrassen och väntar på att mötet ska komma igång.

“Vi hade ett litet missförstånd om vem som skulle planera mötet” berättar en av arrangörerna. “Herregud” tänker jag och blir irriterad över av att Schymans ord inte når ut bättre inför detta viktiga val i min hemstad Piteå. 

Mötet inleds med tre andra talare, bland annat Stefan Mikaelsson, 60 år från Harads. Vi sitter i en ring och efter försening, oklarheter kring mötets upplägg och förtalare kommer Gudrun Schyman äntligen igång.

Politik är en längtan

–  Politik är en längtan, säger Schyman med eftertryck då hon beskriver sitt eget och partiets arbete för att uppnå ett jämlikt och rättvist samhälle. Hon fokuserar på hur viktigt det är att vi motverkar strukturellt förtryck med strukturella åtgärder och en politik som grundar sig på en ideologi där människors lika värde och mänskliga rättigheter är det som utgör kärnan.

Schymans tal är ungefär 40 minuter långt och fokuserar på de ideologiska grunderna, men tar även upp konkreta förslag som föräldrarförsäkringen – att föräldrar delar på barndagarna, som en avgörande åtgärd för att nå regeringens uppsatta mål om jämställdhet.

Även #Metoo:s resultat lyfts fram som en folkrörelse vilket bidragit just till den ökade medvetenhet och kunskap om strukturer som Schyman vill bygga sin politik på. Hon understryker att det handlar inte om nån enstaka tjej här och där vid helt olika tillfällen, i olika städer, i olika länder, utan någon som helst koppling, utan det handlar om ett mönster, en struktur, om hur män tar sig rätten till kvinnors kroppar – på samhällets alla nivåer – i alla branscher och pekar på att det är den utökade förståelsen och kunskapen som legat till grund för de förändringar vi börjat göra. 

Och “Var är Putin?!” ropar Schyman när hon upprepande ställer frågan till lyssnarna medan hon pekar ut över horisonten. Hon har en energi och engagemang och vi förstår att rysskräcken och militarismen är ingenting hon vill ställa sig bakom.

Istället vill hon investera i ett kunskapslyft som en åtgärd,  inte handlar om fler miljarder till försvaret eller Jimmi Åkessons militär och Ebba Bush Thors gummikulor i förorten, inte de hårda taget – utan om en satsning på en utökad förståelse av normkritik och mänskliga rättigheter på samhällets alla nivåer.

Och här, mitt i det eldiga talets frågeställning om var den svenska fredsrörelsen tagit vägen tänder jag till. Här vill jag få en historisk överblick, statistik, siffror, exempel. Det finns så mycket att säga om svensk vapenexport, allt från hur regeringen Fälldin stöttade folkmordet i Östtimor på slutet av 70-talet till varför Margot Wallström vill verka för att isoleringen av Gaza ska hävas och ockupationen upphöra, samtidigt som Saab just nu säljer vapen till Israel.

Det går inte att göra några större djupdykningar i varför den svenska fredsrörelsens varande eller icke-varande, men det går att under två minuter lyfta fram den viktigaste statistiken samt nämna exempel på länder Sverige exporterar vapen till som är i krig och konflikt. Kanske till och med lyckas klämma in något om Kina och det sedan slutet av 90-talet pågående folkmordet på Falun Gong.

Förbjud nazistisk och rasistisk organisering

Efter talet avslutades fick jag en sju minuter lång intervju med Schyman. Jag fick snabbt välja ut några av mina många frågor och här kan ni läsa hennes svar. Efter det kan ni läsa mer om mina tankar och reflektioner efter mötet och intervjun.

Varför ska man rösta på Fi i valet 2018?

Det ska man göra om man tycker att vi ska uppnå jämställdhet, om vi ska ha jämlikhet, om man tycker att det är viktigt att vi bygger ett samhälle som hållbart. Och om man håller fast vid varje människas lika värde och mänskliga rättigheter är det som ska ligga som grund i samhället.

Vad är feminismens största hot i dagsläget?

Nationalismen. Nationalismen är den absolut största motpolen också rent ideologiskt. Nationalismen kan man säga handlar om nation, tradition, normer och militarism. Och motpolen till det handlar ju om normkritik, att stärka mänskliga rättigheter och det handlar om frihet från våld och antimilitarism.

Där finns den största ideologiska motpolen och den ser vi också i praktiken, i politiken. Om vi tittar på de länder där nationalisterna blivit starka och påverkar lagstiftning och samhällsutveckling så är det kvinnors och hbtq-personer rättigheter som man ger sig på och man försvagar asylrätten och rullar ut taggtråd runt gränserna. Det är alla de här frågorna som är våra hjärtefrågor som man ger sig på.

Det finns många tankar om hur man ska stoppa nationalistiska och nazistiska rörelser och grupper. Vilka åtgärder vill Fi konkret ta för att stoppa och motverka dom här krafterna som växer nu så starkt i Sverige?

Det är att bedriva ett aktivt motstånd på alla nivåer, hela tiden, alltid. Precis som vi gör det annars också, men nu måste vi ju göra det ännu mer. När det gäller nazistiska organisationer så har ju vi som enda parti än så länge drivit frågan att vi ska förbjuda nazistisk och rasistisk organisering.

Jag såg en intervju med dig och Jimmie Åkesson från 2010 och mycket har ju hänt sedan dess. Du framstår som stark och han som rätt okunnig. Hur tycker du att hans politik har förändrats idag och tycker du att han framstår som mer kunnig?

Nej, jag tycker inte att han framstår som mer kunnig, däremot har ju hela den här retoriken som han anför blivit mer normaliserad och det är ju många som hjälpt till med det just genom att inte peka på att han saknar kunskaper. Utan man har i rädsla av att tappa väljare anpassat sig till den där retoriken och då blir ju tillslut den politiska diskussionen på en fullständigt infantil nivå.

Vad är den största orsaken till partiets popularitet?

Många har ju varit väldigt rädda för att konfrontera nationalisterna för att man också vet att det finns naturligtvis åsikter i de egna partierna som kan ligga nära. Och det kan det göra i specifika sakfrågor, men då måste man hela tiden gå till ideologin, till värderingarna och det är ju ett sätt att prata politik på som inte så många gör längre.

Jag pratar hela tiden om grundvärderingarna, om den ideologiska basen för politiken och det måste man hela tiden prata om. För det kan vara så att man är överens i nån specifik fråga, men om man är helt överens i grunden då är det ju det som är det viktiga. Men det är en lite mer kvalificerad politisk diskussion och den vill alla uppenbarligen inte ta och det är den som är nödvändig att ta.

En fråga som många vill ha svar på är angående kritiken ni fått för att inte ta itu med hedersvåldet. Hur ser du på det?

Det där grundar ju sig på uppgifter från tio år sedan, när feministiskt initiativ var ganska nytt och det fanns olika diskussioner i styrelsesen. Men för tio-tolv år sedan var de flesta rätt nyvakna i den här frågan. De andra partierna diskuterade inte frågan alls. Vi diskuterade frågan och vi hade lite olika syn. Och det är resulterade i olika ställningstaganden, och sen kom vi ganska snabbt fram till att det är klart att vi ska hantera den här frågan och vi talar om våld i namn av heder och framför allt så jobbar vi ju väldigt mycket med dom frågorna.

På vilket sätt? Hur ska vi ta itu med problemet?

Genom att vi måste bygga upp kunskap om att det här ser lite annorlunda ut än det vi brukar jobba med när det gäller mäns våld mot kvinnor. Vi måste ha en annan uppmärksamhet i förskolan, i skolan. Vi måste lära oss att tolka signaler, vi måste ge utrymme till de som behöver, framförallt är det ju flickor, men det kan ju också vara pojkar, som behöver berätta om sin situation och som behöver få hjälp med att bryta sig loss från en familj osv.

I Sverige har vi ju haft en familjecentrerad syn på när unga människor uppvisar tecken på problem, då har vi sagt “Då får vi kalla ihop familjen” och det vore ju rent kontraproduktivt i de här frågorna. Det måste finnas kunskaper inom alltifrån förskolan, skolan, inom BUP, psykiatrin och inom sjukvården osv om hur det ser ut “Våld i namn av heder”, vilka uttryck det kan ta sig och vi måste ha möjlighet att ge stöd till de unga människor som på olika sätt vill distansera sig från det här.

Tycker du slöjförbud i förskola är rätt väg att gå?

Det handlar inte om vad vi har på oss utan, utan de handlar ju om vilka värderingar som finns i grunden. Jag tycker ju att hela den frågan är väldigt överdriven. Man har ju nu infört slöjförbud i Danmark. Och vad får det för konsekvens tror du att det får?

– Att många kvinnor stannar hemma.

– Och vad för det för konsekvens?

– Att våldet ökar…

– Det kan man väl tänka sig när isoleringen för dessa kvinnor ökar. Möjligheten att komma ut och träffa andra, möjligheten att arbeta och få en ekonomisk självständighet minskar.

Vår uppfattning är att man får gå klädd som man vill. Vi sliter inte av någon slöjan, vi klär inte på någon heller, utan det är en rättighet att gå klädd som man vill. När det gäller små barn kan man ju ha en annan diskussion möjligen, men det är ju inte det det handlar om. Det intressanta är ju, varför håller vi på att diskutera kvinnors kläder? Det finns ju män som har väldigt mycket tygsjok på sig, i olika delar av världen. Det är ingen som pratar om det. Utan frågan är ju varför vi diskuterar kvinnors kläder och det handlar om makt och då tycker ju vi att vi ska diskutera den frågan.

Är detta klart?

Schymans tal avslutas med frågan som ställs två gånger “Är detta klart? Är detta klart?”. Jag tittar mig omkring och ser någon som nickar och några som säger ja. Alla verkar vara överens, men om exakt vad? Exakt vad är det vi ska göra? Och exakt hur? Det känns det för mig litegrann som med “framtiden i kökslampans sken” – inte alls speciellt klart. Jag funderar om jag här bör ställa en fråga, vilket jag alltid gör, men känner mig varken uppmanad eller att det finns tid för det. Valturnén besöker tre städer idag och är nu i all hast påväg till Skellefteå och därför bestämmer jag mig för att försöka få till en snabb intervju efteråt istället.

Efter mötet och intervjun funderar jag på vad det är jag saknar i hela sammanhanget förutom bullarna, ett band på scenen, ett bättre uppstyrt möte, en publik likt Jonas Sjösteds på Nolia i måndags. Givetvis kan inte Fi i dagsläget kosta på sig montrar på Nolia för 40.000 eller hyra lokaler och boka Ronny Eriksson, men stan är ju full av musicerade feminister som gärna uppträtt gratis för att de stödjer partiets jämställdhetsarbete och arrangören som är bosatt i Piteå bör enligt min åsikt ha bättre koll på en bättre strategiskt plats för mötet.

Även, som partiaktiv och arrangör under 40 år, bör man ha bättre koll på hur man bygger hajp och sprider saker på sociala medier. Medan SDs anhängare och partimedlemmar äger internet och syns och hörs överallt, nåddes inte ens min vän som är partimedlem av inbjudan till mötet. Inte heller jag nåddes av reklam på varken fb eller Instagram, utan av en vän som bjöd in mig.

Ida Östensson till Fi

För de allra flesta i Sverige idag, särskilt efter #metoo, så har det blivit allt mer tydligt att vi behöver en politik som baseras mer på kunskap, grundvärderingar om människors lika värde och en förståelse av förtryckande samhällsstrukturer. Jag skulle till och med vilja gå så långt som att #metoo i sig fått en hel del människor, som inte bor på Södermalm och odlar tomater, att börja närma sig vad begreppet samhällsstruktur överhuvudtaget är för något.

Jag håller med Schyman om att det råder en stor ihålighet och kunskapsbrist i svensk politik idag. Rasistiska valfilmer med “invandrarbromsar” glöms lätt bort samtidigt som många aldrig läst samhällskunskap, än mindre läst några partiprogram, utan istället baserar sina åsikter på Youtube-klipp, Facebook och Flashback.

Precis som Schyman drömmer jag också om ett kunskapslyft, men HUR exakt ska vi nå dit då halva Sveriges befolkning inte ens skulle kunna svara på tusenkronors frågan “Vad är feminism?” i tv-programmet “Vem vill bli miljonär”.

För några månader sedan lyssnade jag på ett föredrag av Ida Östensson på Kulturens hus i Luleå. Med mig hade jag en dejt, som innan han träffade mig knappt ens hört talas om feminism. En typsikt sextiotalist-sexist, snäll men inte så påläst, men här är det intressanta. Under föreläsningen sitter han och lutar sig framåt och tar kort på alla Östensson power point-bilder, av hennes tårtbitsdiagram, tidningsutklipp, förklaringsmodeller, bilder, exempel och statistik.

Han viskar till mig “Det här så bra, så tydligt, jag förstår detta.” Och på vägen hem i bilen är han eld och lågor över den nya jämställdhetspolicyn han vill skriva till den internationella föreningen han är ordförande i och några veckor senare ställer han sig upp på ett styrelsemöte som nyanställd chef och säger, trots att det är bestämt att #metoo inte ska diskuteras på mötet, att “Metoo måste vi prata om.”

Min önskan och min längtan som feminist är att fler ska förstå vad feminism överhuvudtaget är, komma vidare i vem vill bli miljonär när de får den första frågan, och att fler ska förstå att det finns starka krafter i till och med det jämställda paradiset Sverige som varje dag förtrycker, begränsar, nedvärderar, förstör och tar livet av oss kvinnor och hbtq-personer. “Vad är patriarkatet?” blir tvåtusenkronors-frågan, och hur många klarar den?

Min 88-åriga farfar från Gällivare

Min önskan och min längtan som feminism är att fler män, till och med min 88-åriga farfar från Gällivare ska kunna komma på ett valfika med Gudrun Schyman och förstå mer om världen, om hur patriarkalt förtryck tar livet av kvinnor till och med i det jämställda paradiset Sverige, om hur orättvisorna faktiskt ser ut, om hur många våldtäkter som begås per dag (och att de oftast inte begås på nån mörk stig, utan oftast i hemmet – och en förklaring på detta) och om hur många kvinnor det faktiskt är som upplevt sexuella trakasserier och flyr från män som vill utsätta dem för våld eller mörda dom, på daglig basis – I Sverige – av svenska män.

Hur ser det egentligen ut? Det måste presenteras om och om och om igen. På varje möte, i alla kanaler, i alla kampanjfilmer, med siffror och exempel, så att folk verkligen förstår.

Schymans och Fi’s politik behövs, Schyman som skicklig politiker och eldsjäl behövs, grundvärderingarna och fokuset på ideologi behövs – nu mer än någonsin. Men paritet måste även kunna simma vidare från den ideologiska sjön ut till det stora havet av okunskap, populism, invandrarfientlighet, kunskapsförakt och machokultur och faktiskt få med sig fiskar tillbaka.

För det handlar ju faktiskt om att folk ändå måste rösta på partiet och det tror jag man har störst chans att lyckas med ifall man inte fastnar i den ideologiska sjön samtidigt som man byter ut “kökslampans sken” mot Ida Östenssons pedagogiska powerpoint-presentationer med bilder, statistik, exempel, historik, diagram, förklaringsmodeller, siffror och framför allt konkreta och ekonomiskt uträknade förslag på lösningar.

Östensson lämnar sina lyssnare med en uppsjö av information, kunskap och tydliga förklaringsmodeller. Hon inkluderar genom hennes olika projekt som exempelvis killmiddag och hon talar och bjuder in på ett sätt som gör att till och med sexistiska gubbar vaknar upp alerta och förändringsbenägna ur sin privilegierade mansdvala.

För en röd, grön, rosa regering behöver Fi skrota kökslampan, rekrytera folk som är bättre på sociala medier och planera möten samt implementera mer av Östenssons metodik.

Lämna gärna utrymme för mig och min 88-farfar i slutet av mötet att ställa en fråga. För oss kanske inte allt var glasklart. Dialog inkluderar och Fi behöver bli bättre på att just bjuda in och inkludera – på att få folk att faktiskt förstå.

Mirja Lakso

Varför gifta sig med en miljonär när man kan bli miljonär på att dumpstra i Piteå?

Hon är den enda jag känner som skulle kunna tatuera “unik” i svanken och faktiskt komma undan med det. I hennes bokhyllor finns allt från hundratals dvd:er med gamla svenska 90-talssåpor, böcker om Stalin till maskindelar och broschyrer om sekter. Jag berättade att soldaten, som numera även visat sig vara miljonär, ville köpa ett par Dolce & Gabbana solglasögon till mig. Jag sa nej eftersom jag inte vill mata de skrikande materialist-demonerna i mitt inre. Då förklarade hon att man ändå inte behöver nån miljonär som köper dyra solglasögon till en, eftersom man själv kan bli miljonär genom att dumpstra i Piteå.

Read More

Mira Lux

Min nya hemliga älskare, vårt hemliga sex och vår hemliga resa

“Lick my ass” sa han och 1000 blixtar slog ner takt i min skalle. Ni vet när man är sådär löjligt kåt men samtidigt grips av en inre form av ofarlig, högljudd panik. Man är on the edge. Man tvivlar och vill. Man får en kick. Jag blundande, flyttade min mun några centimeter ner och så gjorde jag det jag trodde att jag aldrig skulle göra.

Read More

Var det rätt beslut att ställa in 22 cm för kaffe och kaka?

Jag jäser framför TV:n med uppknäppta byxor och ser ett program om husbåtar. Det finns tv-program för allt nu för tiden, till och med för det mest ointressanta som affärer, husbåtar och vägarbeten. Ullared till exempel, vem fan ställer sig frivilligt i kö i 5 timmar för att få handla skräp och kläder folk i Afrika inte ens skulle ta på sig, i ett Dollar store större än hela Södermalm?! Jag ligger i alla fall framför husbåts-programmet och funderar, var det verkligen rätt att ställa in 22 cm för kaffe och kaka?

Read More

Ibland hade jag behövt en Gud eller en man

ONSDAG: Ikväll har jag druckit champagne, städat, rökt cigg, sorterat 100 kg kläder, slängt hälften åt bättre behövande och haft Axl Rose skrikande i bakgrunden. Ibland önskar jag att vi bara vore andar och att saker inte existerade. Man ska inte äga mer än man kan ta med sig upp i en skogsbjörk som min bror alltid brukar säga, men det betyder inte att man ska sälja på Pite köp- och sälj-sidan. 2-min regeln, kan människor skaffa ett jävla liv. Men i alla fall, ni vet dom där dagarna mitt i veckan då man går hem efter yoga-passet, sprättar upp en champagneflaska och önskar att man hade antingen en Gud eller en man.

Read More

Inte ligga med mig längre? VA!? Fy fan, vad jag är bitter!

Jag vaknade upp i morse i en barnsäng från 1800-talet, en sån där som är 30 cm först och så drar man i den så att den blir längre allt eftersom barnet växer. Jag öppnar mina ögon och skriker likt en vansinnig 1800-talsperson “VARFÖR vill han inte knulla mig längre?!” Mitt avgrundsvrål ekar över hela Piteå och även om jag la upp en bild på Instagram igår där jag skrev att jag inte alls var bitter, så är jag faktiskt så jävla bitter.

Read More

Vilken manstyp är du? Här får du svaret! #metoo

Under denna vecka har vi kunnat läsa många kvinnor berätta om sina egna upplevelser av sexuellt våld under hashtagen #metoo. 97% av det sexuella våldet i samhället utförs av män och kampanjen syftar till att medvetandegöra vidden av det strukturella våldet och våldtäktskulturen för att få män till att engagera sig i skapandet av en samtyckeskultur.

Read More

Jag knullar kungen av Norrland. Betyder det att jag blir drottning nu?

Jag haltade fram längst bussgatan i Luleå, den som det klart och tydligt står buss på, men som min kompis alltid kör på ändå. Varför skulle jag dra på mig årtiondets träningsvärk nu när jag äntligen, efter två månaders långt celibat, skulle få ligga? Killarna på jobbet skrek åt mig när jag fuskade på crossfiten morgon innan, men det var nog innebandyn på lunchen som tog ut mig allra mest. Jag nästan ramlade när jag klev av bussen. Samma tanke slog mig som när jag alltid lyckades hamna vid Radiohuset i Stockholm trots att jag var på väg till Stureplan – Jag är ingen bussmänniska.

Read More

Sanningen om min sexhelg och kritik av Piteås sexsekt

Att hitta en man i Norrbotten är ungefär lika omöjligt som att hitta en korv i ett köpcenter i Ryssland 1990. Människor svälter ihjäl i kilometerlånga köer utanför mataffärerna, men väl inne i affärerna står hyllorna tomma. Välkommen till singellivet i Norrbotten!

Read More

Page 1 of 2

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén