On The Street of Dreams

Mina drömmar, mina älskare, mina äventyr, mina hemligheter

Varför gifta sig med en miljonär när man kan bli miljonär på att dumpstra i Piteå?

Hon är den enda jag känner som skulle kunna tatuera “unik” i svanken och faktiskt komma undan med det. I hennes bokhyllor finns allt från hundratals dvd:er med gamla svenska 90-talssåpor, böcker om Stalin till maskindelar och broschyrer om sekter. Jag berättade att soldaten, som numera även visat sig vara miljonär, ville köpa ett par Dolce & Gabbana solglasögon till mig. Jag sa nej eftersom jag inte vill mata de skrikande materialist-demonerna i mitt inre. Då förklarade hon att man ändå inte behöver nån miljonär som köper dyra solglasögon till en, eftersom man själv kan bli miljonär genom att dumpstra i Piteå.

Ok, tänkte jag. Varför inte prova något nytt. 2000 kr var målet och det skulle vi samla ihop genom en standarddumpstringsrunda en söndag kväll i Piteå. Vi började med att peppa igång på Statoil där jag bjöd på glass. Vi satt i bilen satt vi och pratade om hur det hela skulle gå till och hon berättade att hon den senaste veckan lyckats samla ihop 400 kr endast på burksamling. Hon förklarar att man ofta hittar burkar i soputrymmen och på sopstationer och att man även kan hitta spännande dörrar som leder till hemliga outforskade skrymslen.

Jag som alltid trott att burksamling var för romer, tiggare och uteliggare. Nu förstod jag att burksamling även kan vara något för folk med heltidsjobb eftersom det blir lite som ett Pokemon go du faktiskt kan tjäna pengar på. Hon förklarade att det även är en bra motionsform och så visade hon mig sin samlingspinne och förklarade att hon använder den för att inte smutsa ner sig.

Vi börjar köra mot vårt första stopp – ICA Kvantum. Bara några dagar innan hade jag ätit en middag för över 4000 kr på en av Santorinis mest exklusiva restauranger och nu var jag på väg att dyka ner i ett okänt antal sopcontainrar för att samla potentiellt värdefullt skräp tillsammans med en 1800-talsperson som hon själv kallar sig.

“Gode Gud, den här tiden är så tråkig. Låt mig dricka kaffe och vandra omkring bland 1800-talsmänniskor på kyrkogården istället för att leva i den här och nu. Gode Gud, ta mig tillbaka i tiden, till 1800-talet. Jag hör inte hemma här.” löd hennes bön som hon postade i den öppna bönekorgen en gudstjänst i Piteå för ett halvår sedan. Mitt ibland böner om cancer och självmord lästes den upp av prästen inför hela församlingen. Folk började titta sig oroligt omkring, men där satt hon lugn och surplade på en festis och smidde nya planer på att hyra en person med vitt, långt hår för ställa på en stege utanför ett av kyrkans fönster.

Hans idéer är mer förutsägbara. Kanske för att han är man eller kommer från det militära eller för att vem som helst framstår som förutsägbar i jämförelse med en skräpsamlande 1800-talskonstnär född i fel tid?

Han gillar regler, struktur, planering, tidspassning och ordning. Booooring… Som tur är kompenserar han detta tvångsartade beteende med att ha en öppen personlighet, eller så är det hans militära träning som gör att han ser helt coollugn ut när min kaktusspelande konstnärsvän tar honom på axeln och brister ut att universums krafter kallar på hennes livmoder. Han frågar ibland om jag har några normala vänner. Det har jag inte.

Vi kör in bakom ICA Kvantum, men där står det en Securitasbil. Min vän ber mig snabbt köra vidare. Hon förklarar att det finns övervakningskameror som vi måste undvika och därför tar vi även på oss solglasögon. Vi kör vidare mot Coop, men där har personalen just slutat. För risky med folk runt omkring när man ska dyka ner i containrar. Jag kommer på att på Backen finns det massa affärer och där är det dessutom folktomt. Jag börjar redan känna mig som en dumpstrare och vi kör vidare längst timmerleden. 

Äntligen framme på Backen gör vi våra första fynd. I containern utanför Dollar Store hittar vi en tekanna utan lock, en trasig skärbräda och en trasig silverprydnad. Vi hittar även trasiga fotoramar och en trasig fläkt, men dom lämnar vi kvar till andra dumpstrare. Det luktar dessutom illa från containern så vi kör vidare mot ÖB.

På ÖB hittar vi mest oanvändbart skräp och övervakningskameror. Min vän påminner mig om att använda mig av solglasögonen isfall någon skulle kolla övervakningsfilmen. Hon pekar på övervakningskameran och förklarar att dom ser ut som en globar som sitter fast på väggen. Dom ska man passa sig för. Jag tar på mig solglasögonen och vi kör vidare.

Jag får en idé om var vi kan fara och väl där hittar vi hundratals helt nya trädgårdsstolar som bara står där och väntar på att bli hemplockade. Dom kan vi inte ta förklarar hon. Det vore stöld. När man dumstrar tar man bara sånt som redan är slängt. Därför lämnar vi kvällens mest värdefulla fynd för att köra vidare i jakt på fler illaluktande soptunnor och containrar.

Vi far förbi Duvan och jag berättar att det är en religiös butik, men min vän är helt upptagen med att kolla efter Securitasbilar som eventuellt kan ha fått syn på oss och på övervakningskameror. Jag förstår då att dumpstring inte endast är en politisk manifestation emot konsumtionssamhället och dagens resursslöseri, för klimatet eller privatekonomin. Det är även en adrenalinhöjande hobby likt burksamling och Pokemon go.

Väl framme vid vår sjunde container hittar vi vårt första dyrbara fynd. En inplastade oanvänd bäddmadrass. Vi blir båda fett taggade och gräver vidare med pinnen i containern för att hitta fler madrasser. Tyvärr hittar vi bara gamla bensindunkar och trasiga däck så vi bär in madrassen i bilen och kör vidare.

Min vän berättar att en av de rikaste personerna i hela Sundbybergs kommun har blivit rik på att köpa gamla glas på second hand-butiker för 1 krona som hon sedan säljer för tusentals kronor på nätet. Tydligen jättepopulära i Thailand. Jag funderade på vad värdet av tekannan utan lock, den trasiga silverprydnaden, den trasiga skärbrädan och bäddmadrassen skulle bli. Klockan var dessutom 23.30 och jag hade en gammal vindunk i kylen.

Med mitt prövade tålamod kom vi tillslut fram till containern nummer 10 mitt emot Colorama. Där gjorde vi äntligen våra bästa fynd. Ett sprillans nytt duntäcke, en till bäddmadrass och en väska med en, förmodligen uppblåsbar, ytterligare till madrass.

Min vän blev så glad över lyxen som henens framtida gäster kommer att få när dom sover på två, eventuellt tre madrasser och över att hitta duntäcket hon sedan länge drömt om. Hon frågar mig om jag inte vill ha några grejer, men jag förklarar att jag är motsatsen till samlare – slängare, och att jag mest följer med som observatör och fotograf. Jag fotograferar hennes blödande finger och ett hett tips till er framtida dumpstrare är att alltid ta mer er plåster på era expeditioner.

Vi lastar in allt i bilen och kör vidare mot Intersport, som inte alls är ett svenskt företag, vilket jag alltid trott tills att jag såg flertalet Intersport-buktier i Aten förra veckan. Intersport startades 1968 av 10 olika Europeiska länder och har numera sitt huvudkontor i Bern, Schweiz medan de säkert tvättar pengar på Cayman Island som Kamprad och alla andra kapitalistsvin. Hur som helst, där hittar vi containrar fulla gamla skor och tv-apparater. Mitt bland allt oanvändbart hittar vi två ouppblåsta fotbollar. Kan det vara så att dom går att blåsa upp och använda tänkte jag. I så fall kostar som säkert 500 kr sammanlagt vilket är 25% av priset på Dolce & Gabbana-gasögonen.

Vi packar in dom i bilen, står och funderar på ifall vi ska plocka med oss en gammal tjock-TV, men bestämmer oss tillslut för att nöja oss där. Vi planerar i bilen på väg hem att vi sak filma en YouTube-video om dumpstring där min kompis ska ha på sig en djurmask. Vi pratar även om anledningen till att empatilösa människor gillar djur och hon visar mig en bild på en jätteful hund. 

Väl hemma hos henne lägger vi upp våra fynd på gräsmattan och jag tar en bild. Helt klart är det att värdet på tekannan utan lock, den trasiga skärbrädan, den trasiga silverprydnaden, madrasserna och fotbollarna överstiger 2000 kr.

Slutsats: Man behöver varken en miljonär eller ett heltidsjobb för att kunna köpa ett par Dolce & Gabbana-solglasögon för 2000 kr eftersom man kan bli miljonär själv på att dumpstra i Piteå.

conteiner full av skräp som går att dumpstraÖB parkering i PiteåPrydnad i silver från Dollar Store

Stenskärbräda

Vit madrass från Jysk

dumpstrahund

Mira Lux

Min nya hemliga älskare, vårt hemliga sex och vår hemliga resa

“Lick my ass” sa han och 1000 blixtar slog ner takt i min skalle. Ni vet när man är sådär löjligt kåt men samtidigt grips av en inre form av ofarlig, högljudd panik. Man är on the edge. Man tvivlar och vill. Man får en kick. Jag blundande, flyttade min mun några centimeter ner och så gjorde jag det jag trodde att jag aldrig skulle göra.

Vi träffades på Tinder. Det var han jag skrev om på Facebook som jag åt ostron med i Luleå och som varit med i alla krig sedan 1800-talet. Herregud vad han snackade om sig själv första gången vi träffades, men det jag jag berätta är ett soldatdrag.

Ni förstår soldater (förutom att dom är involverade i krig på olika sätt) lever i olika små bubblor där dom tittar på en video med en man som börjar dagen med att bädda sin säng.

Dom blir väldigt imponerade av den här videon eftersom mannen i videon inspirerar med att börja dagen med att klara av en uppgift. När man sedan klarat av den då är man redo för övriga utmaningar som att exempelvis invadera Irak eller hitta Bin Ladin.

Så viktigt att komma ihåg är att, förutom att titta på den här videon, ger dom eller lyder dom endast order. Dom samtalar aldrig som vanliga människor – därför tränas dom aldrig i dialog.

14.00 på lördag morgon i bilen efter vi har varit på teknikens hus, vad är detta för övrigt med att jag tar med män på museum? Vi lyfte stockar med en kran, vi kollade på en dokumentär om LKAB, vi provade magnetfält och kände på sand.. Herregud, egentligen ville jag bara knulla.

Så även om han hade bjudit på middag och tillfredställt mig ett flertal gånger under kvällen så känner jag mig ändå lite besviken. Jag bad om sen utcheckning för att jag ville fortsätta ha sex, men han bara slutade smeka mig just innan jag var på väg att komma, och gissa varför – FÖR ATT HAN VILLE GÅ UT.

Inte för att CIA kontaktade honom, inte för att brandlarmet gick, inte för att han fick en stroke eller för att Luleå förvandlades till en postapokalyptisk stad full av vampyrer, utan för att han – VILLE GÅ UT. Och det var inte som att jag inte hade lyckats komma på typ 45 min, snarare 12 minuter.

Jag gick in på toan och ställde mig framför spegeln. Funderade på om jag någonsin i hela mitt liv gett upp på nån man. Alla avsugningar och avrunkningar som jag gjort för att vara schyst flashade förbi i mitt huvud. 15 minuter går och din arm domnar bort så du måste byta. En halvtimme går och du börjar bli kissnödig. 45 minuter går och du börjar längta efter en kortisonspruta i armen. 1 timme går och du mikrosomnar med kuken i halsen vilket helt plötligt innebär att du riskerar ditt liv för den andra personens lycka. Har jag någonsin gett upp, svar: ALDRIG.

Så där stod jag framför spegeln med tårar i ögonen. Sexet innan var så jävla bra innan och då blir jag så känslig och vill ha så mycket kontakt och närhet. Jag blir lite som en känguruunge som vill vara i fickan och känna värmen. Om den andra blir kall och avståndstagande efteråt eller rent utsagt lämnar mig i sängen då jag tror att jag ska bli tillfredsställd, då får jag ont i bröstet och börjar längta efter andra män som jag varit med och så använder minnena av dom som snuttefiltar.

Efter att ha lyckats stoppa tårarna går jag ut och säger som jag kände och han ursäktade sig, men fortsatte sedan prata mest om sig själv, bubblan ni vet.

Vi går i solen utanför teknikens hus med pappersmuggar med kaffe i. Han pratar, jag är tyst och lyssnar. Vi sätter oss i bilen och börjar köra mot Piteå. Han forsätter prata och jag fortsätter vara tyst. Tillslut pallar jag inte hålla käft längre utan frågar “Why do you think you don’t ask other people questions?” Han svarar “Because I’m the most intresting person in my life”. och oavsett om han är sarkastisk eller inte tänker jag “Vi kommer nog aldrig mer ses”…

Men så blåser det 3000 vindar och hips vips står vi tillsammans på avenyn och dricker IPA tillsammans med hans kollegor. Han har flugit ner mig till Göteborg och innan är vi hemma hos hans chef och hennes man som bor i världens vackraste lyxvåning mitt i city. Vi brygger öl, dricker champagne och åt de mest magiska ostarna jag nånsin smakat, och en massa räkor så klart. Och jag och han, vi är inte som vi var innan. Vi är annorlunda.

Han fick ett gäng långa meddelanden efter att vi setts, fulla av versaler och utropstecken. Alla mina känslor koncentrerade till några få hundra ord. Jag höll inte tillbaka. Jag var arg och hänsynslös.

Men efter att jag varit arg och hänsynslös och basunerat ut min besvikelse likt en Nordkoreansk propagandamaskin och han hade tagit emot allt likt en svältande fånge i ett nordkoreanskt koncentrationsläger, så gick det över. Han lyssnade, han bad om förlåtelse och jag blev glad igen.

Jag gick runt i lägenheten och tittade på alla fina saker. Tycker det är så fascinerande med människor som har fina saker. Ordnade liv. Vitt. Feng shi. Balkong. Högt i tak och vitrinskåp.

Säkert har dom möten med en bankman också tänker jag. Den enda gången jag hade möte med en bankman var när jag gick in på Nordea och bad om att få träffa den bästa bankmannen eftersom det skulle göras en stor överföring från USA till mig på en miljon dollar, av Donald Trump.

Bankmannen tittade på mig fundersamt och antecknade och jag passade på att ge honom honom min Instagram-adress. “Hur kan du veta att det här kommer att hända?” frågade han. “Det kommer att ske ett mirakel” sa jag och berättade om hur jag sökt patent på min idé och hur mitt mästerverk inte bara skulle göra mig till miljonär, utan även till odödlig legend och religiös profil.

Jag gillar hans chef väldigt mycket. Hon är en riktig powerkvinna. Jag älskar starka kvinnor som både kör med glasklar kommunikation och raka järnrör, men som samtidigt säger alla dom fina och roliga sakerna som får människor runt om en att känna sig betydelsefulla och uppskattade. Mixen av dominans och undergivenhet kanske. Eller så har jag pratat med för många BDSM-människor på senaste. Jag tycker för övrigt BDSM känns som en jävla sekt.

Vi sitter i alla fall där och pratar på vardagsrumsbordet mitt under festen och jag gillar när hon kysser mig. Hon är så bra på att se andra människor. Hon är så nyfiken. Hon är så intressant. Hon är som jag plus vitrinskåp och ordnat liv. Inga inkassobrev fyller år på hennes golv. På hennes golv står vackra saker; kandelabrar, prydnader och stora lyktor med ljus i.

Vi äter frukost ute på hans balkong i solen. Visst är det underbart när en man kommer med en utsikt på köpet? Vissa kanske föredrar sexpack, ett hus i Thailand eller några miljoner på banken, men jag föredrar utsikter.

Utsikter, äventyr och nya insikter. En bra älskare är som en racerbil med krockkudde i. Det är spännande och man får vara med om många nya saker, men när man krockar så skyddas man av krockkudden som är full av alla olikheter. Att däremot träffa män som man har saker och gemensamt med – som typ en jämnårig musiker – det är som att köra racerbil utan krockkudde och vem fan vill det?

En gång åt jag på dejt med en gammal vän till Steve Jobs. Han gav mig ett halsband i vitt guld och en sjurättersmiddag, men inget kändes lika magiskt och minnesvärt som utsikten från restaurangens panoramafönster. Vi var högt ovan molnen och jag ställde mig vid fönstret, satte mina händer mot glaset och tittade ut över Sydkorea. Någonstans, inte långt där borta, bara en timmes bilfärd, låg Pyongyang, mina drömmarnas stad.

Jag vill att mitt liv ska vara ett enda stort äventyr. Nog är det väl kul med guld, är det vitt guld som kallas kattguld förresten? Jag tycker man ser så religiös ut i dom där små vackra halsbanden som kommer i små svarta lådor. Jag är mer av “Låt mig bara stå här vid fönstret och känna att jag lever-tjejen”. Jag gillar inte att fästa mig vid saker.

Allt jag sa att jag ville äta till frukost har han köpt. Jag märker hur han anstränger sig för att göra mig glad och jag blir verkligen jätteglad. Och förvånad. Han är nästan som förbytt.

Intressant hur en människa kan förändras på så kort tid. Jag vet ju att jag är jävel på att ge feedback, lite väl bra enligt vissa, men fortfarande. Nu vill han nästan inte prata om sig själv alls utan istället vill han engagera sig i mig och förstå precis varenda tanke jag har.

Han vill träffa mina vänner, han hjälper mig med att fotografera till Instagram och han låter mig hålla långa politiska monologer utan att avbryta. Han fixar frukost innan jag ens vaknat och han ställer in en högtalare på toaletten när jag ska duscha och spelar Take That för mig.

Det känns som att han vill att jag ska må bra varje minut, kanske till och med varje sekund. Kanske är han livrädd för att jag ska bli besviken igen.

Vi träffar min kaktusspelade konstnärsvän Nadja på en bar en kväll. Hon jag sände live med på fb, hon som känner sig fast mellan flera världar, hon som alltid hänger på Solrosen i Göteborg. Hon blir jätteglad att träffa mannen jag dejtar. Vi hänger av oss, beställer och sen vänder hon sig nyfiket mot honom med sin öppningsfråga “Har du dödat någon?”

Jag vet inte vem som blev mest chockad, jag eller honom, men han blev i alla fall inte upprörd eller arg. Jag tänkte “Detta kan bli tammetan vad som helst.” Han blev märkbart förvånad av hennes påflugenhet, men det är liksom hennes trademark, precis som det är mitt. Enda skillnaden är att jag fått lära mig att man inte frågar en soldat det. Men å andra sidan, vem bestämmer reglerna?

Jag vore en hycklare om jag inte erkände att jag också ställt samma fråga ett flertal gånger i andra situationer innan jag anammat någon from av militärkodex som på ett omöjligt vis lyckats övervinna både min brutala nyfikenhet och besatthet av att djupdyka i människor.

Så genom katalysatorn Nadja får jag höra nya berättelser och se nya sidor av honom. Ni vet den där känslan när man är med någon på en bar och man bara vill visa upp honom för alla. Man vill ta på honom hela tiden och man vill bara sitta tyst så att ens vän ska få lära känna honom medan man tittar på. Så kändes det.

Najda pratar mest av oss och jag försöker mellan varven att diskret be henne låta honom prata klart. Jag måste ändå ge henne en poäng för hennes bästa avbrytning. Han berättade om en attack på ett minfält och han liksom byggde upp hela storyn för att komma till en, än idag okänd poäng, och Najda bara stoppar honom totalt genom att stoppa händerna framför ansiktet på honom för att, på ett mycket inkännande och högst spirituellt sätt, deklarera att hans ord fick det att vibrera i henens livmoder.

Till och med Torsten Flink framstår som mainstream bredvid det kaktusspelande geniet Najda. Men han gillade henne och visst är det viktigt att den man dejtar gillar ens vänner. Man vill bara att alla ska komma överens och älska varandra.

Men nu tänker du, fan vad hon skriver långa blogginlägg och när ska hon komma till alla snuskiga detaljer? När ska hon skriva om sexet? Och om den hemliga resan?

Först och främst vill jag bara belysa riskerna med att profilera sig som nån slags sexrecensent (vilket jag inte är). Jag satt på Kalles för några månader sedan med en snubbe. Han var fett blyg så det var lite försiktig stämning. Tror ni det hjälpte att två killar kom fram och sa “Vad kul det ska bli att få läsa om ert sex imorgon i hennes sexblogg.”

Det är väl lätt att ta för en man om han känner sig på topp, men är man i en dålig period och inte har självförtroende när det kommer till ens prestationer kanske det inte känns så jävla kul med en eventuell offentlig recension. Fick jag ligga: NEJ. Blev jag besviken: JA. Vill/kan alltid män knulla: NEJ

För det andra vill jag inte var som Jan Myrdals flickvän/ex-fru. Åh, herregud! Har ni hört dokumentären om Jan Myrdals bibliotek på P3? Hjälp… Vill du veta allt om hur Jan Myrdal är i sängen – Lyssna på dokumentären, om inte – Låt bli!

Jag som tänkt besöka Jan Myrdal innan min resa till Nordkorea. Allt jag kommer tänka på är den detaljerade beskrivningen om hur “rå” han är i sängen. Va fan, räcker det inte med att han är kommunist? Nej, jag vill inte vara som Jan Myrdals flickvän/ex-fru. Eller är det jag som är lite åldersdiskriminerande nu? Sexigt med unga människor som knullar, äckligt med gamla.

Det enda jag vet är att jag inte vill att alla ska veta hur kan knullar mig så som alla kan veta hur Jan Myrdal knullar sin flickvän/ex-fru ifall de lyssnar på dokumentären.

Så kanske är det så att jag för första gången på länge har hemligt sex med en man. Med en man som varit med i alla krig sedan 1800-talet, en man som hoppat fallskärm ur ett plan 74 gånger, en man som trodde att #metoo var en Hollywood-grej innan han träffade mig, en man som alltid är beredd att ändra åsikt ifall någon säger något klokare, en man som får mig att skratta, som gör mig kåt, som gör mig lycklig, en man som det är så jävla roligt att hänga med.

Så var ska vi då fara på vår hemliga resa? Vi åker på torsdag. Och vi ska inleda resan med en kryssning på en flod som rinner genom staden och på den ska vi äta middag och lyssna på live-musik. Det ska bli så kul! Jag vill nästan pausa hela mitt liv för att bara planera allt med honom.

Jag kan säga först att vi inte kommer att åka till Ryssland. Men egentligen skulle ju det vara ett jävla äventyr! Han säger att han skulle bli förhörd först och att vi sedan skulle bli förföljda, men fatta då vilket bevis på att vi är precis som Brody och Carrie i Homeland.

Han är soldat och jag är ett bipolärt geni. Dock är han inte soldat längre, utan har ett hemligt jobb och jag är ju inte så pass bipolär att jag måste behandlas med elchocker, MEN hade vi varit i Ryssland och blivit förföljda av rysk underrättelsetjänst hade inte det spelat någon roll. Galen jazz hade spelats och jag hade varit chef över CIA.

Jag har också funderat på det här med hur han uppfattat #metoo – som någon form av Hollywod-skandal/grej/event. Kan det ha att göra med att hans enda nyhetskälla är Skynews som ägs av Foxnews? Eller har det att göra med att han bott i en skyttegrav de senaste 30 åren medan världen utvecklas? Eller att han aldrig gick gymnasiet? Eller att han växt upp inom extremt manliga branscher som gruvindustrin och det militära? Eller att han är en medelålders man från England? Eller kanske en kombination av alla dessa möjliga saker?

När han började prata om nakenstädning för några dagar sedan och hur “folk” (givetvis mestadels kvinnor) både städar och serverar på partyn nakna i England och att det beror på att “People are strange”, var jag tvungen att fråga “Har du någonsin hört ordet patriarkat förut?”. Då svarade han “Ja, men jag har även hört ordet matriarkat.”

Han började prata om brittiska armen och att på hans tid (inte Hitlers tid, men förr i tiden) då fann ingen könsdiskriminering. INGEN och absolut INGEN av de männen han jobbade med könsdiskriminerande någon när de valde ut människor. “NEVER.”

Jag tog upp forskning och exemplet med att klassiska musiker spelar bakom skynken när de ansöker till orkestrar för att undvika könsdiskriminering. Sedan tänkte jag på att om man är en medelålders man och dessutom från England så kanske det innebär att man måste plussa på 40 år på en svensk medelålders man för att kompensera kulturellt.

I så fall skulle det innebära att han har ungefär lika bra förståelse av feminism som min 88-åriga farfar vilket ändå känns rätt rimligt. Dom klär sig även lite lika, men det har min bästa vän Lahib konstaterat är ett soldatdrag precis som videon med mannen som bäddar sin säng.

Vi satt och väntade på spårvagnen vid Centralen i Göteborg. En tiggare kommer förbi och skramlar med sin smutsiga pappersmugg. Jag förklarar snällt att jag inte har lösa pengar, men han jag är med låter iskall när han säger “No, thank you” och sedan förklarar han upprört hur han inte håller med dessa personer och deras tiggande. “I don’t agree with these people”.

Jag började gråta direkt och grät på spårvagnen hela vägen hem. Sen grät jag i sängen medan han låg bredvid mig och frågade vad han gjort för fel. “Det är dom som inte har någonting, som ligger i avgrunden på samhällets botten, det är dom som förtjänar mest empati.” sa jag medan jag låg och tittade ut mot himlen medan jag funderar på att packa min väska och dra hem.

Jag fick förklara att “Nej, det finns inget ställe, ingen byggnad i Sverige för romer att gå till för att bli inskrivna i ett program och få pengar. Dom är inte fattiga för att det är deras hobby. Dom är fattiga för att dom är diskriminerade.” Han trodde verkligen att det fanns ett program för dom att gå till.

Inte kan det vara lätt för honom att dejta en kvinna som jag. Som ena stunden balanserar maniskt på räcket på hans balkong för att får bra bilder till Instagram och som andra sekunden gråter hejdlöst på grund av alla orättvisor i världen.

Han hoppade av gymnasiet och tog jobb i en kolgruva. Där jobbade han i flera år tills den stängde och han tog värvningen genom att först bli en av dom där längst fram som skjuts/sprängs upp först.

Vi har även bråkat om första maj och demonstrationer. “I don’t agree with these people” sa han återigen och syftade på dom som vandaliserade Paris.

Att döma människor som gör uppror även om det går överstyr, som tigger och är i vägen när man ska gå in och handla på ICA, som vandaliserar i desperation, som tar amerikaner som gisslan på en ambassad, som tänder eld på sig själva – som Mohammed Bouazizi eller Thich Quang Duc – människor som trotsar lagen för att uppnå rättvisa, att döma dom innan man ens ställt frågan “varför” har jag svårt att förstå.

Vi bråkade om huruvida man som privatperson kan förändra politiken. Enligt honom krävs det ett inbördeskrig för att på riktigt kunna förändra ett samhälle och förtryckande maktförhållanden.

Han är en vit medelålders man i maktposition från ett av världens rikaste länder och han tror sig vara maktöls, att hans röst inte räknas eller har politisk betydelse. Malala var 13 år då hon började blogga politiskt för BBC i den talibankontrollerade Swatdalen i Pakistan.

När hon var 16 år blev hon skjuten i huvudet och i axeln av en taliban på väg hem från skolan. “They can shoot a body, but they can not shoot my dreams and I think my dreams are living.” sa hon till Amanpour i en intervju i New York några dagar innan hon blev tilldelad Nobles fredspris 2013. Tänk att vi kan vara så olika och ha så olika idéer om hur vi kan påverka världen.

Något han dock har gemensamt med Malala är att han riskerat sitt liv i sitt arbete. Det har aldrig jag gjort. Som svensk kommer jag aldrig kunna relatera till krig varken som Malala eller som honom. Men jag kan se dom båda kämpa mot samma talibaner på Maslows behovstrappa. Hon högst upp och han längst ner. Hon för sina drömmar, han för sin månadslön. Hon som kommer bli ihågkommen, han som kommer bli bortglömd.

Kanske minns du när Tatcher stängde ner gruvorna efter strejken 1984-85. Strejken slogs ner, gruvorna privatiserades, tusentals människor förlorade sina jobb, Labour distanserade sig från facken och facken förlorade det lilla inflytande de hade i Brittisk politik. Det är var han kommer ifrån. Det är vad som format honom. Han var en av dom som förlorade sitt jobb. Förlorade sitt hopp.

Gruvstrejken i Malmfälten 1969-70 startade i Svappavaara av 35 personer. Några månader och miljoner kronor senare avskaffades ackordssystemet UMS, månadslön infördes på prov, lönen höjdes med 14% och bussförbindelserna förbättrades och LKAB lämnade arbetsgivarorganisationen SAF.

Strejken blev inledningen på en 20-årig period av vilda strejker och perioden banade väg för Lagen om anställningsskydd (LAS), Medbestämmandelagen samt reformer inom arbetsmiljö och fackföreningsväsende.

“Under en strejk kommer man underfund med att man har makt.” säger Harry Isaksson i Malmbergets Strejkkommitté. Detta är var jag kommer ifrån. Detta är vad som format mig.

Jag är även formad av att växa upp som svensk 80-talist, i generationen som uppfostras med familjeråd, coachande föräldrarskap och målstyrd skola. Vi som blivit blinda för hierarkier, vi som ifrågasätter, vi som ser utbildning främst som personlig utveckling och rekreation. Vi som ser oss själva som små kejsare där jobb måste vara flexibelt så att det passar vår fritid och vårt självförverkligande.

Så vem är jag, 80-talistkejsaren från välfärdssamhället Sverige med gratis utbildning tills den dag jag dör, att döma honom från det konservativa Storbritannien där fattiga har långt ifrån samma möjligheter som rika och där kostnaden för att studera på universitet idag är på väg att höjas från 110.000 kr per år till 180.000 kr per år?

Så som han dömde tiggaren, så vill inte jag döma honom.

Och kanske är så att det viktigaste i en sexuell relation att man ska kunna saker inom precis samma områden. Hur ofta pratar du egentligen om feminism, romer, invandring eller Falun Gong med den du knullar med?

Igår fick jag ett sms av honom där han skrev “Jag har läst om patriarkatet. Jag är en sån outbildad idiot. Förlåt för det jag sa”. Det är klart jag blev glad, men oavsett hur mycket han förstår om feminism innan den dagen han dör tänker jag att vi alla har vår egen kamp och vilken som är mest värd är inte upp till mig att avgöra.

På torsdag reser vi på en av mina livs mest spännande resor. Jag har alltid velat fara till den här staden. Vi ska kolla på slott och vandra omkring på gator där stora 1900-talstänkare en gång vandrat. Vi ska cykla och vi ska åka på vinprovning. Det ska bli så sjukt kul att vara med honom igen, för trots våra olikheter har vi en sån oväntat bra personkemi.

Gissa vilken stad vi ska fara till. Här kommer några ledtrådar:

Det finns ett ställe i denna stad där Hitlers favoritmat serveras i sann Hitlermiljö.

Många duschar i denna stad är byggda i mitten av ett rum.

Min favoritfilm är inspelad i detta land.

Och förresten, är du i Luleå nu på onsdag 9/5 är du välkommen att komma och kolla på mig och burleskartisten Lady Francescca då vi uppträder på resturang Goodwill. Klick på bild för att komma till event!

Showsupé

Var det rätt beslut att ställa in 22 cm för kaffe och kaka?

Jag jäser framför TV:n med uppknäppta byxor och ser ett program om husbåtar. Det finns tv-program för allt nu för tiden, till och med för det mest ointressanta som affärer, husbåtar och vägarbeten. Ullared till exempel, vem fan ställer sig frivilligt i kö i 5 timmar för att få handla skräp och kläder folk i Afrika inte ens skulle ta på sig, i ett Dollar store större än hela Södermalm?! Jag ligger i alla fall framför husbåts-programmet och funderar, var det verkligen rätt att ställa in 22 cm för kaffe och kaka?

Read More

Ibland hade jag behövt en Gud eller en man

ONSDAG: Ikväll har jag druckit champagne, städat, rökt cigg, sorterat 100 kg kläder, slängt hälften åt bättre behövande och haft Axl Rose skrikande i bakgrunden. Ibland önskar jag att vi bara vore andar och att saker inte existerade. Man ska inte äga mer än man kan ta med sig upp i en skogsbjörk som min bror alltid brukar säga, men det betyder inte att man ska sälja på Pite köp- och sälj-sidan. 2-min regeln, kan människor skaffa ett jävla liv. Men i alla fall, ni vet dom där dagarna mitt i veckan då man går hem efter yoga-passet, sprättar upp en champagneflaska och önskar att man hade antingen en Gud eller en man.

Read More

Inte ligga med mig längre? VA!? Fy fan, vad jag är bitter!

Jag vaknade upp i morse i en barnsäng från 1800-talet, en sån där som är 30 cm först och så drar man i den så att den blir längre allt eftersom barnet växer. Jag öppnar mina ögon och skriker likt en vansinnig 1800-talsperson “VARFÖR vill han inte knulla mig längre?!” Mitt avgrundsvrål ekar över hela Piteå och även om jag la upp en bild på Instagram igår där jag skrev att jag inte alls var bitter, så är jag faktiskt så jävla bitter.

Read More

Vilken manstyp är du? Här får du svaret! #metoo

Under denna vecka har vi kunnat läsa många kvinnor berätta om sina egna upplevelser av sexuellt våld under hashtagen #metoo. 97% av det sexuella våldet i samhället utförs av män och kampanjen syftar till att medvetandegöra vidden av det strukturella våldet och våldtäktskulturen för att få män till att engagera sig i skapandet av en samtyckeskultur.

Read More

Jag knullar kungen av Norrland. Betyder det att jag blir drottning nu?

Jag haltade fram längst bussgatan i Luleå, den som det klart och tydligt står buss på, men som min kompis alltid kör på ändå. Varför skulle jag dra på mig årtiondets träningsvärk nu när jag äntligen, efter två månaders långt celibat, skulle få ligga? Killarna på jobbet skrek åt mig när jag fuskade på crossfiten morgon innan, men det var nog innebandyn på lunchen som tog ut mig allra mest. Jag nästan ramlade när jag klev av bussen. Samma tanke slog mig som när jag alltid lyckades hamna vid Radiohuset i Stockholm trots att jag var på väg till Stureplan – Jag är ingen bussmänniska.

Read More

Sanningen om min sexhelg och kritik av Piteås sexsekt

Att hitta en man i Norrbotten är ungefär lika omöjligt som att hitta en korv i ett köpcenter i Ryssland 1990. Människor svälter ihjäl i kilometerlånga köer utanför mataffärerna, men väl inne i affärerna står hyllorna tomma. Välkommen till singellivet i Norrbotten!

Read More

Äh, fy fan, på lördag ska jag knulla!

Vad fan är det för fel på folk? Varför kan inte folk bara för en gång skulle lära sig att det heter inte jätte kul, det heter inte jakt stuga, det heter inte lördags knull. Sluta för i helvete att särskriva! Jag blir vansinnig! Och jag har en teori. Ju högre upp i Sverige man kommer desto mer särskriver folk. Mest av allt särskriver man i Gällivare.

Read More

Artistens uppmaning till SVT: Rikta strålkastarna mot Kina!

”Sluta meditera, börja skrika!” utbrister Mirja Lakso. Hon har en idé om att hälla blod på ett fyrtiotal kineser utanför SVT. Anledningen är att hon vill uppmana Sveriges Television att granska och uppmärksamma hur falungongutövare och andra samvetsfångar dödas för sina organ av den kinesiska regimen.

Read More

Page 1 of 2

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén