Var det rätt beslut att ställa in 22 cm för kaffe och kaka?

Jag jäser framför TV:n med uppknäppta byxor och ser ett program om husbåtar. Det finns tv-program för allt nu för tiden, till och med för det mest ointressanta som affärer, husbåtar och vägarbeten. Ullared till exempel, vem fan ställer sig frivilligt i kö i 5 timmar för att få handla skräp och kläder folk i Afrika inte ens skulle ta på sig, i ett Dollar store större än hela Södermalm?! Jag ligger i alla fall framför husbåts-programmet och funderar, var det verkligen rätt att ställa in 22 cm för kaffe och kaka?

Jag vet inte hur du är, men jag känner att sex gärna få komma med så lite ansträngning som möjligt. Trots det flög jag en gång från Korea till Australien för en sexweekend. Seoul – Sydney, torsdag till söndag, för att träffa ett Tinderragg jag druckit öl med i Seoul.

Jag minns hur jag trodde jag skulle fastna i tullen för prostitution. Bli bjuden på en resa halvvägs runt jorden och bo på 5-stjärnigt hotell, som svensk feminist blir man ju knappt bjuden på öl på Dovas, eller Kalles i Piteå, som är motsvarigheten till Stockholms sunkigaste bar på Sveriges mest förorenade gata.

Enligt TV4-nyheterna kommer 3 miljoner bilar inte kunna köra på Hornsgatan år 2022 eftersom vi bör göra något åt problemet med att 3000 människor dör i förtid i Sverige pga förorenad luft. Moderaterna har en annan agenda precis som när de 1918 röstade NEJ till kvinnlig rösträtt, 1921 röstade NEJ till avskaffandet av dödsstraff, 1946 röstade NEJ till både allmän sjukvårdsförsäkring, på 60-talet röstade JA till apartheid, 1998 NEJ till homosexuellas rättigheter i EU och 2003 röstade JA till Irakkriget. Vilket mysigt parti. Det är bara charmtrollet Ebba Busch Thor som saknas.

En annan gång sex blev ett jävla projekt för mig var då jag låg med Bill Clintons polare. Nu ska ni få höra om “fiskteorin” och hur den stämmer. Detta kommer från den tiden vi människor var fiskar och detta gäller oss kvinnor. Om vi ser många fiskar simmar åt ett håll, typ till ett plantonbuskage eller fiskhane, då simmar vi efter, allihopa, för vi kvinnor är alla likadana.

Så jag läste i alla fall i New York Times skvallerspalter som alla supermodeller han dejtat och trots att jag var hjärtekrossad och deprimerad tänkte jag, kön till den här mannen verkar ju vara längre och mer exklusiv än kön till afternoon tea på Ritz i London, så hoppade jag ur min pyjamas och vi stämde träff. Han valde ställe.

Framför oss uppenbarade det sig, det stora schabraket till numera det odödliga jungfrusjöodjuret, regalskeppet Vasa från 1628, som sjönk på sin första och enda resa. Perfekt tänkte jag, ett museum med en enda grej att se – om en timme är allt jag ser hans nakna kropp. Det kom att visa sig bli 2016s största underskattning.

Och varför? VARFÖR ska man aldrig låta en dejt ta med en på Vasamuseet? Detta är ett av de största misstagen du kan göra som singel i Stockholm. Och VARFÖR? Jo, för som sagt, man tror att det är endast EN ENDA GREJ att se. Men icket! För likt ett osläckbart Luciatåg från Guinness rekordbok på 15.000 personer kommer det mer, och mer, och mer, och mer, och mer.

Efter 3 timmar, 4 våningar och 5 olika biofilmer om allt från människorna på Vasaskeppets tid, problemen med felberäkningen av ballasten, kungens styre, till grisen ombord, står vi vid den 48e skylten och läser.

Man tror att skyltar på museum är uppställda för folk som vill låtsasläsa, men den här mannen tar skyltläsning till en helt ny nivå genom att på bottenvåningen av det gigantiska museet vilja para ihop alla skeletten med skyltarna bredvid glasslådorna på väggen där de forna likens tillhörigheter och tänder ligger. Vem är Lisa? Vilket skelett hette en gång Oskar? Undra om dessa tänder var Svens? Efter 4 timmar ringde jag Sturebadet och frågade efter SPA-behandlingar som passar för utbrända.

Men ärligt talat förstod jag aldrig varför alla fiskarna simmade till honom. Jag var nog fortfarande för kär i han från Noppes, han som hängde känd konst upp och ner och åt koreanska mat med kniv och gaffel. Hela vår relation kändes som en enda stor resa på en matta över världen, då jag var Alladin och han Jasmine. Han ville upptäcka världen, han ville upptäcka sig själv och tillsammans gjorde vi saker han aldrig gjort förut. Det enda han inte ville upptäcka var Södermalm, men jag köpte det för jag var så jävla kär.

Men Bills kompis då, han med USAs kändaste skilsmässa och ett minst sagt brinnande intresse för gamla schabrak från havsbotten. Jag såg ett gammalt kort på han och Bill i ovala rummet på Instagram och kunde inte låta bli att fråga “How do you and Bill really know each other?” Fick svaret “We fucked the same women”. Och här är det ju lätt att förvänta sig 3000 följdfrågor av världens mest nyfikna person, men jag blev bara helt tyst.

För jag kommer att tänka på en av de bästa och sorgligaste pod-dokumentärerna jag nånsin hört. P3 dokumentären om Monica Lewinsky. Den grep verkligen tag i mig och hans skämt (eller sanning) påminde mig om henne. 

Året var 1998 och Monica Lewinsky var en 22-årig ung och begåvad tjej som fick jobb i Vita huset där hon olyckligtvis blev hopplöst förälskad i USAs president, Bill Clinton. De hade en sexuell relation, den avslöjades, Bill Clinton svor inför hela Amerikanska befolkningen att allt var påhittat “I did not have sexual relations with that woman”, men inspelade telefonsamtal av en tidigare vän till Monica avslöjade sanningen.

Temat på storyn är klassiskt, både romansen, men även hur mannen i maktposition flyr från ansvar och dessutom inför hela amerikanska befolkningen förnekar det hela och sedan bara går sin väg mot nya spännande äventyr medan kvinnan går under av skam och är den som blir belastad med glåporden, hatet och framför allt skammen.

Tänk att i hela planetens historia har detta mönster varit standard. Fram tills nu då, då till och med folk i Gällivare börjar googla “strukturellt förtryck” och “feminism” för att det börjar bli för pinsamt att inte kunna säga nåt smart om metoo i fikarummet på jobbet. Tänk att förändring kan ta så fruktansvärt lång tid. 

Men hur som helst, det som är nytt med denna skandal är att det var första gången de traditionella medierna övertrumfades av internet för en stor nyhet. Lewinsky-skandalen 1998 var den första skandal som blev serverad av den digitala revolutionen och det var det första fallet i historien av global digitaliserad slut-shaming. Och mitt i all skam stod den 22-åriga Monica.

Efter skandalen fortsatte presidentskapet och karriären för Bill Clinton medan Monica flyttade hem till sina föräldrar där hon inte ens fick duscha med öppen toalett dörr pga hög självmordsrisk.

I mars 2015 efter årtionden av tystad kliver Monica Lewinsky ut ur skuggan, tar makten över sin historia och gör ett TEDtalk där hon använder sig av sitt trauma för att lyfta problemet med näthat och problemet med vår internetkultur, där företag, genom annonser och klick, tjänar pengar på människors skam, lidande och smärta och där vi blir allt mer avtrubbade samtidigt som fler människor blir isolerade och drabbade av hat, blir djupt deprimerade och alldeles för ofta tar livet av sig som följd av hatkampanjer på nätet. Hennes föreläsning heter Skammens pris.

“Många såg mig, men få kände mig. Och jag fattar, det var lätt att glömma, att den där kvinnan var verklig, hade en själ och var en gång hel.”  Monica Lewinsky, TEDtalk 2015

Se Monicas TEDtalk: https://www.ted.com/talks/monica_lewinsky_the_price_of_shame?language=sv

Lyssna på P3-dokumentären om en av vår tids största politiska sexskandaler – Lewinsky-affären: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/797523?programid=2519

Men hur tar vi nu oss tillbaka till 22 cm. Detta blev sannerligen en tung omväg. Alla dessa fria män samtidigt som man fortfarande idag – år 2018 i Polen, demonstrerar mot striktare abortlagar. Simone de Beauvoir hade supit sig full på tjeckisk absint om hon vaktat ur graven, kanske till och med gått och lagt sig igen av ren och skär besvikelse på mänsklighetens utveckling. 

För hur kan kvinnor i Polen idag vara nästan lika ofria som kvinnor i Korea? Dom är så nära oss, men samtidigt så långt bort. Vi hade polska gäster här för några veckor sedan. Hon var jazzsångerska som jag, men hade hon blivit oönskat gravid som jag, i min ålder, mitt uppe i sitt självförverkligande, då hade hon haft problem, på riktigt. Vem vet vad som hade hänt henne.

Min koreanska väns lillasyster blev oönskat gravid och ingen kunde skrapa ihop 50 lax till en olaglig abort så konsekvenserna blev att lillasystern flydde, lämnade familjen på grund av skam. För alltid.

Min vän är präst, han hade aldrig tänkt på mänskliga rättigheter innan han träffat mig, likt många andra koreaner pga brist på introduktion av ämnet i samhället och i skolvärlden, men min väns saknad av sin syster är lika stor för det. Dom kommer förmodligen aldrig mer att ses.

Förhoppningsvis slipper koreansk kvinnor inom en snar framtid riskera 20.000 kr i böter och 1 år i fängelse för en olaglig abort och förhoppningsvis slipper nordkoreaner i Sydkorea längta hem till världens mest förtryckande diktatur eftersom de blir så fruktansvärt diskriminerade, underbetalda, utnyttjade, deprimerade och utfrysta i det sydkoreanska samhället.

25.000 nordkoreaner bor i Sydkorea och arbetslösheten bland nordkoreaner beräknas vara 6 gånger högre. Idag är det ca 80 nordkoreaner som aktivt söker om att få återvända. Kwon Chol Nam är en av dom, en nordkoreansk flykting beskriver hur han tigger för att betalar hyran och om hur han jobbat men alltid fått mindre betalt än sina sydkoreanska medarbetare, ibland inte betalt alls. Han vill återvända till Nordkorea. “Life is simpler there and here they are just slaves to money.” 

Den stackars mannen har en poäng. De få koreaner jag känner som inte vill vara money slaves har det väldigt tungt. Dom har ingen plats i samhället, dom är ensamma individualister som lever i samhällets utkant och de flesta har lämnat landet. Bristen på mångfald i landet, kvarlevorna av den gamla militärkulturen, det konfucianistiska arvet och bristen på demokrati och jämställdhet gör det svårt att vara annorlunda i Sydkorea.

Bäst har man det om man gör, tänker, agerar som alla andra, eller som min koreanska vän sa “eller om man är VD för Samsung, då är Korea ett bra land, för alla bara lyder och gör som du säger.”

Visste ni förresten att öppningen av Lady Gagas världsturen 2010, som startade i Seoul, nästan blev inställd på grund av att Gaga påstods förespråka pornografi och homosexualitet. Gaga fick tillslut uppträda, men dessa konservativa (oftast religiösa) krafterna demonstrerade och lyckades få en åldersgräns på hennes konsert. Ingen under 18 år, typ stor del av hennes fan-skara, fick komma in.

Att vara mitt uppe i allt detta elände, mitt uppe i den totala bristen på kritiskt tänkande, bristen på jämställdhet, bristen på demokrati, bristen på mänskliga rättigheter, förändrade mig och när jag kom tillbaka till Sverige och till Stockholm för att skriva k-pop kändes det inte bra. Det kändes inte längre som det rätta för mig.

Barn och ungdomar tvingas av skivbolagen att jobba tills de svimmar eller hamnar på sjukhus, det finns till och med vissa artister som är speciellt kända för att svimma på scenen eftersom de blivit tvingad till så pass mycket jobb av skivbolagen.

Unga flickor tvingas till regelbunden vägning, bantning, skönhetsoperationer och i vissa fall till middagar och sex med män i makteliten. En känd koreansk skådespelare tog självmord för några år sedan och lämnade efter sig en lista med namn på alla män som hennes manager tvingat henne att ligga med.

Detta har hänt och blivit känt ett flertal gånger inom showbiz i Korea. Minns en artikel jag läste om en kvinna från Kambodja (tror jag) som vann en skönhetstävlang i Korea och fick som pris att få bli artist. Hennes manager gjorde henne till en sexslav och tillslut lyckades hon fly landet och sedan berättade hon sin historia.

Hela k-pop industrin är uppbyggd på stora företags totala makt och slavkontrakt där unga människor tvingas avsäga sig alla sina rättigheter i minst 10 år efter att de skrivit på och denna 10 års period börjar inte gälla då det är 9 eller 12 och deras föräldrar skriver på, utan från och med deras release som kanske händer då de är 16.

Fråga mig inte vad som händer med den största delen ungdomar som aldrig slår igenom och övergår från att vara en träningsgrupp till att verkligen få en karriär som k-popstjärna. Tro mig, du vill inte veta.    

Internet är i alla fall fullt av information om hur artister verkligen behandlas i Korea och hur utsatta speciellt kvinnor är eftersom kvinnor har så fruktansvärt låg ställning i landet. Det finns hur många dokumentärer, videos, intervjuer, artiklar och reportage som helst, så om du vill veta är google din vän.

Idag skriver jag inte k-pop, utan drömmer om att kunna använda mig av min talang för att föreläsa om jämställdhet i Korea för unga, intellektuella, drivna kvinnor som jag och mina vänner i Sverige, alla dessa kvinnor som brinner för frihet, rättvisa och en ljusare mer jämställd framtid, alla dessa kvinnor som INTE gynnas av de ideal och normer k-pop industrin cementerar. Ingen kvinna gynnas av dom, men det är helt klart svårast för de som vill ha förändring, de som ifrågasätter och kritiserar. 

Nästa vecka ska jag träffa Aftonbladet och bli intervjuad om Youtube-utbildningen. Kanske borde jag sjunga min låt jag skrivit på koreanska och berätta om mina planer på att resa till Nordkorea för att uppträda där. Det är ett av mina mål i år och om jag lyckas ro det i land ska jag vlogga från världens mest stängda stat. När jag får hybris föreställer jag mig hur folk kommer att kalla mig “En modern Jan Myrdal.”

Beslutet av Trump om att träffa Kim Jong-Un togs utan vidare överläggning, typsikt spontanbeslut av Trump och mötet kommer att ske om ca 2 månader på än så länge obestämd ort. Det har spekulerats om både Sverige och Schweiz, men troligtvis blir det i antingen Pyongyang eller DMZ, gränsen mellan nord och syd.

Minns ni när Trump svors in? Enligt honom var det rekord, men sanning är att det kom fler folk då Maria Montazami invigde hennes dörr. Festen för hennes dörr som visades på 3:an ikväll. En dörr för 56.000 kr, medan 800 miljoner människor är i brist på rent dricksvatten, men visst är det fortfarande svårt att kritisera henne?

Hon är liksom för rolig, för flummig och för charmigt ignorant. Till och med bland filthattarna på Nytorget kommer Maria Montazami undan med att köpa en dörr för 56.000. Det kallar jag lika mycket dubbelmoral som när brudar på Östermalm vill ha lika lön för lika arbete samtidigt som de vill att deras kille köper en väska till dom för 50.000 eller gör slut med honom för att han inte har råd med en lägenhet på Birger Jarlsgatan. 

Visste ni förresten att Birger Jarl räknas som stamfar till folkkungaättens kungliga gren och var farsa till Magnus Ladulås som var kung i Sverige 1275-1290. Han var enligt den äldsta medeltida rimkrönikorna, Erikskrönikan, den som grundade Stockholm omkring 1252. Han har en sarkofag i förgyllt bly i Stockholms stadshus, likt en egyptisk farao, men en gammal kyrkofullmäktige sade nej till flytten av liket, så därför står gamle Birgers sarkofag tom och därför kallas den kenotaf.

Hur som helst – mötet mellan Trump och Kim Jong-Un påminner lite om när President Reagan and Mikhail Gorbachev träffades i Reykjavik 1986. Gorbachev kom till mötet och sa “Vi monterar ner hela skiten” och Reagan blev så tagen på sängen att han drog hem i förväg.

Jag älskar Gorbachev, en av vår tids allra viktigaste politiker. Utan honom, utan glasnost och perestrojka, vem vet hur världen hade sett ut. Hade vi kanske endast överlevt i spillrorna efter ett atomvapenkrig. Hade 2018 sett ut som en av alla framtidsfilmer vi ser på bio? Hade Sverige ens existerat?

Förmodligen kommer inte Kim Jong Un presentera liknande planer, men att bara att mötet är planerat är en vinst för Nordkorea. Aldrig tidigare har en amerikansk president varit intresserad av att träffa Nordkoreas ledning utan ett beslut om nedmontering. En månad innan kommer dessutom Moon att träffa Kim Jong Un. 

Men nu måste jag knyta ihop påsen. Den här dejten. 22 cm med ostron och champagne, han som ironiskt nog har en lägenhet på Birger Jarlsgatan, kändes verkligen välbehövlig och najs, men sanningen är att jag har fullt upp med en heltidsutbildning och introduktion på det nya extrajobbet, och jag känner att jag endast kan flumma ut en dag i veckan. Ligga eller dansa blir valet.

Ni vet själv när man tvingas välja mellan att investera i sig själv och dra iväg på sex och äventyr. När man inte har en dröm, när man står mitt i avsaknaden av mål och ambitioner, då är det lätt att välja sexet. Sex som tröst, sex som trygghet, sex som snuttefilt, sex som bedövning på såren som skapats efter bortryckt självkänsla eller plötslig identitetskris.

Alldeles för många gånger har jag valt fel. Alldeles för många gånger har jag låtit den dyra champagnen förblinda mig medan jag suttit på fina restauranger och pratat om ointressanta saker.

Men kanske är det en bipolär grej också, att ständigt pendla mellan ytterligheter och tillstånd som står i kontrast med varandra. Antingen är man kompromisslöst mitt uppe i sina drömmar och självförverkligande eller så är man kompromisslöst förvirrad, endast uppe i en tomhet som man bedövar med allt från droger, alkohol till sex och äventyr.

Hur som helst, denna vecka i mars 2018, valde jag dansen, för jag lever min dröm nu och det som är mest intressant just nu, det är jag, mina mål och mitt nya brinnande intresse för dans. Jag har sannerligen fått danssjukan. 

Så idag blir det dans. Med kaffe och kaka. För dansfolket dricker inte, dom är som en akrobatisk sekt som klär sig lite som dom på Ullared och håller sig undan spriten likt IOGT.

Jag frågade min vän varför det inte servers öl på dansen och han sa “Det serveras visst öl, men här föredrar alla kaffe och kaka istället”.

Hmm… Mycket märkligt och främmande för en avdankad jazzmusiker som jag själv, men kul ska det bli att för andra gången i mitt liv dra på dansbands-dans. Vi ska till Skellefteå – staden som inte finns. 

Du undrar kanske varför det är så speciellt och beroendeframkallande med dans. Jag ska dansa lite till och sedan svara på den frågan. Det finns helt klar en erotisk aspekt, eller så är det bara jag som känner så. Jag tror att det är bäst att jag frågar människor ikväll varför de älskar att fara på dans och så får jag redogöra deras svar nästa vecka.

Så som svar på min egen fråga om det var rätt att låta min lediga dag handla om dans istället för sex så tror jag det. Jag tror till och med att min nya passion för dans kommer att förändra mig som människa. Kanske lite som så som det förändrar västerländska medelålders kvinnor som far till Afrika på dans- och trumkurs eller västerländska medelålders män som far till Indien för att finna sig själv. Kanske mer. Kanske helt och hållet.

Så håll tummarna för mig ikväll och ha en HAPPY SATURDAY som överentusiastiska människor alltid skriver på Facebook om varenda jävla dag!

NU BLIR DET DANS, KAFFE OCH KAKA!

Följ mitt dansäventyr på Instagram: https://www.instagram.com/mira.lux/

 

Ibland hade jag behövt en Gud eller en man

ONSDAG: Ikväll har jag druckit champagne, städat, rökt cigg, sorterat 100 kg kläder, slängt hälften åt bättre behövande och haft Axl Rose skrikande i bakgrunden. Ibland önskar jag att vi bara vore andar och att saker inte existerade. Man ska inte äga mer än man kan ta med sig upp i en skogsbjörk som min bror alltid brukar säga, men det betyder inte att man ska sälja på Pite köp- och sälj-sidan. 2-min regeln, kan människor skaffa ett jävla liv. Men i alla fall, ni vet dom där dagarna mitt i veckan då man går hem efter yoga-passet, sprättar upp en champagneflaska och önskar att man hade antingen en Gud eller en man.

Read More

Inte ligga med mig längre? VA!? Fy fan, vad jag är bitter!

Jag vaknade upp i morse i en barnsäng från 1800-talet, en sån där som är 30 cm först och så drar man i den så att den blir längre allt eftersom barnet växer. Jag öppnar mina ögon och skriker likt en vansinnig 1800-talsperson “VARFÖR vill han inte knulla mig längre?!” Mitt avgrundsvrål ekar över hela Piteå och även om jag la upp en bild på Instagram igår där jag skrev att jag inte alls var bitter, så är jag faktiskt så jävla bitter.

Read More

Vilken manstyp är du? Här får du svaret! #metoo

Under denna vecka har vi kunnat läsa många kvinnor berätta om sina egna upplevelser av sexuellt våld under hashtagen #metoo. 97% av det sexuella våldet i samhället utförs av män och kampanjen syftar till att medvetandegöra vidden av det strukturella våldet och våldtäktskulturen för att få män till att engagera sig i skapandet av en samtyckeskultur.

Read More

Jag knullar kungen av Norrland. Betyder det att jag blir drottning nu?

Jag haltade fram längst bussgatan i Luleå, den som det klart och tydligt står buss på, men som min kompis alltid kör på ändå. Varför skulle jag dra på mig årtiondets träningsvärk nu när jag äntligen, efter två månaders långt celibat, skulle få ligga? Killarna på jobbet skrek åt mig när jag fuskade på crossfiten morgon innan, men det var nog innebandyn på lunchen som tog ut mig allra mest. Jag nästan ramlade när jag klev av bussen. Samma tanke slog mig som när jag alltid lyckades hamna vid Radiohuset i Stockholm trots att jag var på väg till Stureplan – Jag är ingen bussmänniska.

Read More

Sanningen om min sexhelg och kritik av Piteås sexsekt

Att hitta en man i Norrbotten är ungefär lika omöjligt som att hitta en korv i ett köpcenter i Ryssland 1990. Människor svälter ihjäl i kilometerlånga köer utanför mataffärerna, men väl inne i affärerna står hyllorna tomma. Välkommen till singellivet i Norrbotten!

Read More

Äh, fy fan, på lördag ska jag knulla!

Vad fan är det för fel på folk? Varför kan inte folk bara för en gång skulle lära sig att det heter inte jätte kul, det heter inte jakt stuga, det heter inte lördags knull. Sluta för i helvete att särskriva! Jag blir vansinnig! Och jag har en teori. Ju högre upp i Sverige man kommer desto mer särskriver folk. Mest av allt särskriver man i Gällivare.

Read More

Artistens uppmaning till SVT: Rikta strålkastarna mot Kina!

”Sluta meditera, börja skrika!” utbrister Mirja Lakso. Hon har en idé om att hälla blod på ett fyrtiotal kineser utanför SVT. Anledningen är att hon vill uppmana Sveriges Television att granska och uppmärksamma hur falungongutövare och andra samvetsfångar dödas för sina organ av den kinesiska regimen.

Read More

Freud & New York

Jag drömde en dröm för några dagar sedan. En sån där dröm som följer med en resten av dagen och påverkar hela ens känsloliv. Egentligen har jag svårt för när människor berättar om sina nattliga drömmar. Folk fläker ut sig i samtalsutrymmet med flera minuters långa monologer som på det mest ointressanta sättet kretsar kring obetydliga detaljer och upprepningar. Folk talar alldeles för ofta om sina drömmar i syfte att få något innehållslöst sagt och allt för sällan med utgångspunkt i någon form av självanalys.

Read More

Mira Lux

Lösningen på feminismen – Jag har knullat mig till svaret

Jag intar bloggvärlden med ett midjemått på nästan 1 meter, 90 cm för att vara exakt, lika stort omfång som Marilyn Monroes röv enligt morsan. Doktorn bankade lite i sidorna på mig och konstaterade att jag är förstoppad. Märkligt eftersom jag skiter 3 gånger per dag. Allt det här med gluten, laktos och allergier, vilket jävla helvete. Men i allt detta utredande och funderingar på varför vissa tänder på gravidporr slog det mig – lösningen på feminismen.

Read More

Page 1 of 2

Powered by WordPress & Theme by Anders Norén